Klassikersommar – De tre musketörerna

Igår, söndag, avslutade jag del II av De tre musketörerna. Jag läste böckerna i den äventyrsklassiker-utgåvan, ni vet den där supertjusiga boxen med flera bra klassiker. Det tre musketörerna är där uppdelade i 2 delar och jag läste dem båda efter varandra eftersom att det visade sig att första delen var en oavslutad historia som fortsatte i den andra boken.  De tre musketörerna var inte alls vad jag hade förväntat mig, främst för att jag egentligen inte hade någon koll mer än på namnen, Athos, Porthos, Aramis och självklart d’Artagnan.  Jag har förvisso sett filmatiseringen av boken men kommer knappast ihåg något, tror till och med att det kan vara så att jag inte sett hela filmen.  Historiens början kändes välbekant, d’Artagnan som kommer till Paris för att bli musketör, inget konstigt med det.  Jag uppskattar att Alexandre Dumas d ä  dragit paralleller till bland annat Don Quijote i sin beskrivning av d’Artagnan och även valt att ge var och en av musketörerna en helt och hållet egen personlighet som i alla lägen speglar deras handlingar. Det gör dem förvisso förutsägbara men samtidigt går de lätt att skilja ut då jag upplevde att många karaktärer hade väldigt likartade namn.

Det är en  äventyrsklassiker helt i min smak och jag tycker att det är oerhört kul att en kvinna fått rollen som elaking och som faktiskt  framställs som  handlingskraftig. Förvisso mördar och ljuger hon och är överlag en otrevlig person, men hon gör åtminstone något, även om slutklämmen ändå är att kvinnor alltid är förlorare, för varken d’Artagnan älskade Constance eller Lady Winter överlever. Kvinnoporträtt som manliga författare skrivit under samma period kan jag annars uppleva som lite tafatta, medan många kvinnliga författare som systrarna Brontë och Jane Austen framställer kvinnorna som handlingskraftig.  Jag uppskattar även kängorna som andeln och den franska kungafamiljen samt  religionen får. De är genomtänkta och humoristiska,  som t.ex.  ”Ludvig XIV (14:e) fördunklade alla mindre planeter i sin klara glans, men hans far var en sol med fläckar..” (del II s.25)  Mycket humor för den som kan sin historia och sina franska kungar.

Det jag minst av allt uppskattade med boken är att det är en nyutgåva som Bonnier Carlsen / Repris givit ut men man har inte satsat på någon ny översättning även om Sven Barthels översättning är klart godkänd. Så känns det lite träigt och ibland så måste jag läsa om flera gånger för att greppa meningen. Så för yngre samt mindre belästa läsare kan det nog vara rätt motigt att ta till sig Alexandre Dumas text i klassikerserien Repris utgåva, trots det mycket tjusiga omslaget.

 

Nu ser jag ännu mer fram emot att se uppsättningen av De tre musketörerna på stadsteatern i juni! Jag känner mig väl förbered och kunnig och handlingen.

 

 

Klassikersommar – the challenge!

Jag har velat ett tag, inte kunnat bestämma mig. Hänga med i klassikersommaren eller inte. Tillslut bestämde jag mig. Jag hänger på! Jag rivstartar med att läsa De tre musketörerna av Alexandre Dumas som jag ändå hade inplanerat att läsa nu.  Vi verkar vara många som tycker att sommaren är en bra tid att läsa klassiker på så det ska bli kul att se vad alla väljer att läsa.  Jag planerar inget mer än musketörerna just nu.. men mer kommer det bli. Jag har en hel hög att välja på.  Det blir ju som att slå två flugor i en smäll. Let’s reclaim the bokhylla  kommer ju må bra av det också eftersom jag har så många klassiker som värmer hyllan just nu.

I min brevlåda (4)

Det här med att försöka ta tillbaka bokhyllan, att få kontroll över det oläst. Går ju käpprätt åt ….
Var på trevligt excess-mingel i torsdags och fick med mig Knausgårds Min kamp 3 och Rebecca Skloots Den odödliga Henrietta Lacks i excess hem. Jag hade sedan tidigare Min kamp 2 i excess. Igår fick jag vänta på en vän och passade därför på att ta en lov på pocket  shop, vad hittade jag då inte där om Du sköna nya värld i en snygg utgåva från Lind & co. Självklart fick den följa med hem, Lingolitt har talat sig varm om den här boken många gånger så nu kändes det som att det var dags, det fanns ju bara ett ex av den hyllan. Nu väntar jag otåligt på Min kamp 1 i excess så jagkan börja läsa Kanusgårds mastodont roman nån gång.

Ja, det här med att försöka ”Reclaima” bokhyllan lär ju ta sin tid. Det känns som ett livsprojekt, men det är bara på’t igen!

Tematrio – Klassikersommar

Veckans tematrio handlar om klassiker och Lyran vill att vi ska berätta om tre klassiker vi läst eller har lust att läsa.

1. De tre musktetörerna av Alexandre Dumas har jag inplanerade att läsa inom en snar framtid. Jag har nämligen lyckats få biljetter till uppsättningen av den på Stadsteatern.  Jag lyckades komma över de båda delarna ifrån  den där boxen ni minns som gavs ut. Så de måste jag få lästa innan den 12:e juni.  De flesta av er är säkert bekanta med grundhistorien (filmerna har ju gått på tv så många gånger!). ”En för alla, alla för en!”. D’Artagnan kommer till Paris med en dröm, om att bli en musketör och skydda den franske kungen. Han förälskar sig i hovdamen Constance samtidigt som kriget mot England kommer allt närmre.

2. Det andra könet av Simone de Beauvoir. Kanske inte den mest självklara tegelstenen att ta sig an. Det är Beauvoirs uppgörelse med manssamhället och kampen för kvinnans frigörelse. Jag har tidigare bara läst kortare utdrag ur boken men känner att det börjar bli dags att ge hela boken en chans.

3. Orlando av Virginia Woolf.  Jag hade först boken i pocket, men den var rätt ful och nött, tror jag köpte den för en 10:a på loppis. Sen kom jag över nyutgåvan på jobbet så nu finns det egentligen inte någon anledning att inte läsa den. Den unge mannen Orlando, som lever under Elizabeth I:s tid, bestämmer sig för att aldrig åldras. En morgon långt senare vaknar han upp som kvinna. Ja, det låter snurrigt och det är det säkert också! Men jag tvivlar inte på att det är hur bra som helst.

Kanske att jag hinner med att läsa alla de här i sommar..

Varför jag inte gillar biblioteksböcker

Visst, biblioteket i sig är ett jättebra koncept. Skaffa ett lånekort och låna sedan allt du vill bara du lämnar tillbaka böckerna i tid.

Men där tar det också stopp i min hyllning för den här gången. Jag gillar biblioteket som mötesplats men jag gillar inte att möta rester av personer i de böcker jag läser. Jag har inga som helst problem med att någon kladdat med blyerts eller bläck, det är ofrånkomligt. Men när man lämnar smulor och onämnbara fläckar på sidorna då har det gått för långt. Jag får lite lätt panik och tänker på alla äckliga bakterier. Och jag är verkligen inte sån, egentligen. Bibliotekarie Jenny tog upp just det här med bakterier i böcker i helgens DN (27/4) och ja självklart förstår jag också att ni (bibliotekarier) inte låter böckerna ligga å gotta till sig i ljummet vatten. Men, precis som blyertskladd så är smulor och annat onämnbart lika ofrånkomligt äckligt! Det är ju varken bibliotekens eller bibliotekariernas fel utan läsarna. Varför gör ni så här? Och framförallt vem gör så ?

Det dröjer ett tag innan jag vågar mig på att låna något igen och det är just sånt där äckligt som gör att jag påminns om varför jag så sällan lånar böcker.

/Uppgiven tjej 89

I en framtid nära dig

För någon vecka sedan ramlade Sverige 2017 ner i min brevlåda som recension ex, spännande tänkte jag och började läsa direkt. Boken handlar om Sverige år 2017, det är inte så mycket som förändrats,  mer än politiken.  I Sverige är det socialdemokraterna som styr med Stefan Löfven i spetsen¹, Rörelsen som började i Tyskland har samlat vänsterpolitiken under en fana och växer sig större för var dag som går. Anders Bergman som är socialdemokrat och aktiv inom partiet känner ett tryck från både familjen, vännerna och de avhoppade partikamraterna om att lämna sossarna för att istället aktivt engagera sig i Rörelsens politik.  Mia Lundström är Rörelsens överhuvud och hon känner Anders Bergman sedan tidigare då de båda var aktiva inom ungdomsförbundet. Vi får följa Bergman några hektiska dagar innan den stora första maj demonstrationen.

Sverige 2017 är relativt lättläst om man bortser från den politiska terminologin. Historien griper aldrig riktigt tag i mig och jag irriterar mig på meningsuppbyggnader med talspråk. Talspråket som Lapidus använder sig av gör att en del meningar blir väldigt korthuggna men också avhuggna. Jag tycker det blir stolpigt att läsa talspråk och måste ofta läsa om meningarna för att betona rätt ord så att meningen låter rätt när jag läser.

Lapidus släpper definitivt fram  intressanta tankar, hur kommer Sverige se ut politiskt 2017, vad kommer samhället ha för värderingar då? Det är ju idéerna som påverkar historien.  Det är en bok som får mig att tänka, ifrågasätta och överväga var jag själv egentligen står politiskt och vad jag själv gör för att påverka.

¹I första utgåvan av boken är det Håkan Juholt som är statsminister. John Lapidus som skrivit boken fick lov att ändra det när Juholt avgick och ersattes av Stefan Löfven.

April

Jag tyckte Mars var en hyfsat bra läsmånad, ja vad har då inte april varit.  Jag har hunnit med hela 8 böcker, totalt i år har jag läst 19 stycken, så procentmässigt är det ju nästa hälften av allt jag läst i år.

I min utmaning Let’s reclaim the bokhylla har jag hunnit läsa 3 böcker av totalt 15 st som är de två första utmaningarna, hyllvärmare och julklappsböcker.  De tre böcker som har blivit lästa därifrån är från hyllvärmar utmaningen.  Jag funderar på att sätta igång en ny sådan utmaning när jag läst de andra två hyllvärmarna i den här omgången. Av de tre hyllvärmarna så var två riktigt bra och en ett riktigt sömnpiller.

Jag har även läst grafiska romaner eller serier, vad man nu vill kalla det.  In the night kitchen var mysig och lite konstig. Maran av Lina Neidestam var riktigt underhållande. Jag gilllar hennes stil och det ska bli kul att läsa de båda Zelda volymerna som jag än så länge bara bläddrat lite i.

En bok har jag lånat på jobbet, Matchad av Ally Condie, den var sådär men jag är ändå sugen på de andra två böckerna.  Två har jag lånat på biblioteket, Maran som jag nämde innan och Just listen av Sarah Dessen.

Ett recensions ex har jag hunnit läsa också, Sverige 2017 som kommer ut idag. Den ska jag skriva ett lite inlägg om senare idag.

Så sammanfattningsvis har det blivit mycket läst och det mesta har varit riktigt bra, och jag hoppas såklart att maj ska bli precis lika bra om inte bättre.

Djurfarmen av George Orwell
Matchad av Ally Condie
Maran av Lina Neidestam
In the night kitchen av Maurice Sendak
Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld
En vampyrs bekännelse av Anne Rice
Sverige 2017 av John Lapidus
Just listen av Sarah Dessen