Lägesrapport – Anna Karenina

Jo tack, jag lever. Jag har ännu inte fått Anna Karenina i huvudet (boken väger 900g – nästan ett kilo!). Jag släpar på den fram och tillbaka till jobbet och är lite mer än halvvägs igenom. Den är absolut inte dålig, den är faktiskt ganska bra men oj så lång och pratig den är. 503 sidor in och jag tycker att den nog skulle kunna vara lite kortare. Jag suktar mycket efter att läsa andra böcker, men de får vänta – för lägger jag ifrån mig Anna nu, ja då kommer jag nog inte plocka upp henne igen.

”Om vi rotar omkring i våra själar gräver vi ofta fram sådant som hellre borde ligga kvar där obemärkt.” – s. 168

Magikerna – vilken besvikelse

Det här blir tredje gången jag försöker skriva något om Magikerna av Lev Grossman. Helst vill jag bara glömma den, varför ödslar jag tid på att reta mig på den? Boken är överarbetad, karaktärerna är löjliga och historien har skrivits förut. Författaren är tydlig med att han inspirerats och lånat en hel del både från Harry Potter och Narnia, så egentligen kan man ju inte säga något om det, förutom att det blir för mycket och jag ställer mig frågan ”kan han inte hitta på något själv?”.

Kanske är det meningen att den ska vara så lika andra böcker som skrivits, men varför? Vill jag läsa Harry Potter eller Narnia så läser jag ju någon av dem och inte Magikerna. Jag tycker oerhört illa om protagonisten Quentin, en självupptagen gnällspik som konstant tycker synd om sig själv. Förresten, rävsex, what’s up with that?

Som ni märker så retar jag mig alldeles för mycket på boken för att kunna skriva något ordentligt och jag tror därför att jag får nöja mig med det här. Förhandsexemplaret som jag fick gick direkt i pappersinsamlingen efter avslutad läsning och nu försöker jag lägga den här tråkiga läsupplevelsen bakom mig. (Den gav mig en ordentlig lässvacka och tog nästan tre veckor att läsa klart, jag hoppades in i det sista att jag skulle gilla den.) Jag önskade verkligen att jag skulle tycka om boken och kanske hade jag för höga förväntningar.  Det bästa med boken var nog hur den var förpackad om jag ska vara ärlig. Mycket snyggt.

Vad jag längtar efter är..

Helgens bokbloggsjerka hos Annikas litteratur- och kulturblogg lyder:  Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?

Oj, vilken svår fråga. Att jobba med böcker hela dagarna gör att en ny bok känns ny i ungefär 1 vecka, sen kastar vi oss raskt över nästa. Det ger ju en rätt kort nyhetskänsla på en bok för min del. En bok jag är riktigt sugen på att läsa är The indigo spell av Richelle Mead den kommer på engelska i februari. Jag såg först fram emot Magikerna (gavs ut igår) men den läsningen var en riktig besvikelse och jag har försökt skriva något om den två gånger men inte lyckats få det riktigt bra. Tredje gången gillt?

Sen ser jag fram emot att läsa de två rec exen jag har hemma, ett från Volante som är Inte helt hundra av Caroline Heiner (förlagets första roman – dessutom av debuterande författare). Historiska Media ger ut En egen plats av Robert Goolrick. Jag älskade Mississippi som kom på HiMe förra våren så det ska bli spännande att se vad de har hittat nu.

 

 

 

Det bästa jag läste 2012 – del II

Då fortsätter vi den fantastiska kavalkaden av det bästa jag läste 2012.

 Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell

Även jag hyllar denna bok. Förstår inte varför jag väntade med att läsa den. Såg tv-serien först trots att jag hade den i min Letto tidigt i höstas.  En bok som berättar en historia som för mig varit okänd – bortsett från de aids-dokumentärer jag lyssnat på i P3 dokumentär världen och P1. (Riktigt bra lyssning!)
Torka aldrig tårar var mitt första möte med Jonas Gardells prosa, den flyter vackert och jag älskar hur han så otvunget snärjer in religionen i sin text. Mersmak? Absolut.

”.. och han skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer. Det som en gång var är bort..” (Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärlek s. 116) – hämtat ur Uppenbarelseboken 21:4

Freedom av Jonathan Franzen

Freedom var en av mina utmaningböcker under året, jag fick den i julklapp och hade tidigare aldrig läst något av Franzen eller ens hört något om boken ifråga.  Jag fick mig en glad överraskning, för jag tyckte boken var oerhört underhållande och han har ett speciellt sätt att skriva med humor om ångest och depression. Karaktärerna känns verkliga och lever vidare hos mig även efter att jag läst sista sidan.

” ‘You were working in a soup kitchen. Your dad took me down to see you there.’
‘Right, my resumé-building years. I had about seventeen extra-curricula activites. I was like Mother Teresa on speed.’ ”

 Mississippi av Hillary Jordan

En kollega till mig stack förhandsexemplaret av boken i handen på mig – han bad mig läsa den till romanutskickt vi skulle göra. Boken tog mig med storm och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Boken har flera berättarröster som ger den ett djup och flera intressanta vinklar till historien. Laura är en av huvudpersonerna i boken men det är inte hon som intressserar mig mest, utan det är veteranen Ronsel som fångar mig. Han kommer hem från kriget där han behandlats som vilken soldat som helst, men åter i den amerikanska södern möter han rasmotsättningar.

”Jag kan inte säga om jag verkligen var kär i Henry då, jag var så tacksam mot honom att det överskuggade allt annat. Han var min räddare från livet i marginalen, från medlidandet, föraktet och den syrliga vänlighet som är gamla ungmörs lott”  (Mississippi  s. 30-31)

De tre musketörerna del I och II av Alexandre Dumas d.ä.

Jag läste den här främst för att jag lyckats få biljetter till uppsättning på Stadsteatern. Både böckerna och teateruppsättningen visade sig vara ett fantastiskt äventyr olikt något annat jag läst och sett. Karaktärerna är förvisso lättstötta och ytliga men de är underhållande och jag upplever kvinnorna i historien som handlingskraftiga. Det är synd att böckerna inte blivit uppdaterade språkligt för det är något träiga.

”Ludvig XIV (14:e) fördunklade alla mindre planeter i sin klara glans, men hans far var en sol med fläckar..” (De tre musketörerna del II s.25)

Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld

Presidentens hustru var en av böckerna i min hyllvärmarutmaning, såhär i efterhand förstår jag inte varför den fått stå där så länge.  Den fiktiva historien om Laura Bush snärjer mig snabbt jag gillar verkligen Charlie Blackwell trots att han ska representera George W. Bush (Jag är inget fan av honom!).  En tänkvärd bok som stannat kvar hos mig, jag gillar att identifiera mig med Alice Lindgren.

”Vad du än är, var en bra sådan”

De bästa jag läste 2012 – Del I

Jag tänkte att jag skulle hänga på och lite sent sammanfatta de tio bästa böckerna jag läste förra året och för att inlägget inte ska bli alldeles för långt får det bli i två delar. Det var inga svåra val och jag presenterar dem utan någon som helst ordning.

Vredens druvor av John Steinbeck

En fantastisk skildring av depressionens 30-tal i Amerika. Jag hade ingen ordentlig koll på historien utan köpte boken för att jag började läsa Route 66 och den amerikanska drömmen av Peter Kadhammar (Kadhammar reser i den boken samma väg som familjen Joad i Vredens druvor).
Min favoritkaraktär i boken är inte bara huvudpersonen Tom Joad utan även pastorn Jim Casy.

”I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.” (Vredens druvor s.580)

Strage text av Fredrik Strage

Strage text är en textsamling med ett väl utvalt innehåll. Boken innehåller flera av Fredrik Strages tidiga texter från 1989 och fortsätter fram till  2009 då boken gavs ut. Behållningen finns i de nyskrivna kommentarer som Strage själv gjort till sina texter.  Jag trodde inte att jag skulle finna ett så stort intresse i att läsa om musik och en del film då jag själv inte är jätteintresserad.  Men jag fann samtliga texter mycket intressanta och lärde mig på en gång en hel del.  Jag har tidigare läst Fans av Fredrik Strage.

”Vissa mänskliga drifter finns kvar även efter döden och den starkaste är att shoppa” (Strage text s. 123)

 Djurfarmen av George Orwell

Året innan läste jag 1984 och förälskade mig i George Orwells underhållande samhällskritik. Djurfarmen är en mer lättläst ingång till Orwells författarskap och passar den som har koll på sin historia och politik och den var en lagom betungande läsning för min del. Det är spännande att möta den manipulativa grisen Skrikhals,  den maktgalne Napoleon och hästen Boxer som inte vet bättre.

”Alla djur är lika. Men en del djur är mer lika än andra.”

 

The casual vacancy av J.K Rowling

Jag vet att många blivit besvikna på boken, men jag älskade den verkligen.  Jag känner mig väldigt nöjd över att jag valde att läsa den på engelska. Jag gillar hur Rowling gestaltar Pagford – ingen av bokens karaktärer är helylle, istället är de som folk är mest. Rowling skildrar en brittisk småstad som den är, inte som den framställs i diverse mysdeckare. The casual vacancy påminner mig om TV-serien Skins som jag också älskar för att den känns verklig.

”At last she wiped the blade clean and surveyed the mess she had made; the wounds intersecting, bleeding, hurting so much that tears were rolling down her face.” (The casual vacancy s.149)

 

 Norwegian wood av Haruki Murakami

Norwegian wood är den andra boken jag läser av Murakami. Jag började faktiskt med Fågeln som vrider upp världen i samband med att Bokcirkeln i P1 läste den. Fågeln som vrider upp världen tyckte jag var lite långdragen och kanske inte det bästa första mötet med Murakamis författarskap. Men jag fick Norwegian wood i julklapp så jag gav Murakami en ny chans. Och det var ju mycket mer lättläst. Lite mindre magisk realism och lite mer kärlek.

” ‘Andra fogar ihop tändstickor till jättestora modellbåtar. Så vad är det för fel på om det råkar finnas en kille i världen som tycker om att försöka förstå dig?’  ‘Det är lite som en hobby då, eller?’ sa hon roat.  ‘Visst, kanske man kan kalla det hobby. De flesta normala människor skulle kalla det vänskap, kärlek eller något.’ ” (Norwegian wood s. 189)

Klassikerutmaning – jag är på!

Såg att Lyran dragit igång en klassikerutmaning igen, hängde med på den som var i somras och då läste jag Alexandre Dumas  De tre musketörerna och Vredenes druvor av John Steinbeck. Båda två förvånade mig – de var så bra! Jag har fått mersmak på Steinbeck och har en hel del stående hemma så jag hoppas hinna med någon av dem.

Jag har ju redan påbörjat Anna Karenina så den får ju räknas in. Sen ska jag läsa Utvandrarna också för det har jag lovat här.
Jag fick andra delen i Fogelströms stad-svit i julklapp (den första fick jag av Lingolitt som inflyttningspresent i höstas) så de böckerna måste jag ju också hinna med.

Som sagt jag verkar ha läsningen utstakad för mig, men det lär bli en hel del spontanläsning också.

Nyårslöfte påbörjat – so far so good

Jag tänkte starta med mitt nyårslöfte direkt, mer kvalitet. Jag har därför påbörjat läsningen av Anna Karenina av Lev Tolstoj. Jag läser nyöversättningen som Ulla Roseen gjort. Som ni ser på bilden har jag inte kommit så långt ännu (drygt 50 sidor) – boken är satt med ett ganska litet typsnitt så det tar sin tid att läsa en sida. Boken är uppdelad i åtta delar och innehåller även en mindre personförteckning (den har redan kommit väl till pass) då många av karaktärerna kallas vid flera namn. Majgull Axelsson har skrivit förordet till boken som jag tyckte var mycket läsvärt.

Jag tänkte att jag även skulle passa på att lyssna på den bokcirkel som gick i P1, i den medverkade Elsie Johansson, Jonas Hassen Khemiri och Aase Berg och såklart programledaren Marie Lundström.

Här finns varje bokcirkelträff samt lässchema.

 

Har ni kommit igång med era nyårslöften ännu?

Åter till det dystopiska Chicago

Jag läste Divergent i juni och fick mersmak på Veronica Roth men det tog ganska lång tid innan jag köpte hem andra delen i trilogin. Jag började läsa Insurgent några dagar innan julafton och insåg till min förskräckelse att jag inte var helt på det klara med hur första delen slutade. Jag var därför smått förvirrad de första 30 sidorna, men när jag väl läst så långt var jag återigen fast i historien. Jag trodde att det skulle bli årets sista bok, men det blev istället årets första – hade jag inte firat så mycket jul, födelsedagar och annat under de sista två veckorna av 2012 hade jag kanske hunnit klart.

Insurgent tar som sagt vid där Divergent slutar. Insurgent är i min mening lite av en transportsträcka ändå, för man kommer inte så långt trots att boken är sina mastiga 525 sidor. Språket flyter lätt och för mig som läser mer och mer på engelska och det är en lättläst bok. Men som sagt historien står och stampar ett tag och det är först i slutet som historien tar fart och självklart lämnar den en ordentlig cliffhanger på de sista sidorna. Det jag gillar mest med böckerna är hur människorna och samhället skildras – det är en intressant bild Roth målar upp, där majoriteten av människorna har anlag för endast en fraktion av fem. Medan få är delade och mer självständiga och såklart farliga enligt de ensidiga ”enkla” människorna. Visst påminner böckerna om Hungerspelen, men det är definitivt en helt annan historia som berättas. Hungerspelen fokuserar mer på samhället i stort medan Veronica Roths serie har sitt center i både den enskilda människan och samhällets olika delar.

Nu får jag precis som alla andra snällt vänta på sista delen. (vilken verkar vara planerade till hösten 2013 enligt Veronica Roths blogg.)

Om jag ska lova något

Jag skrev ett inlägg om hur min planering skulle kunna se ut 2013 – men jag vill inte lova att följa den. Det är inte skrivet i sten. Om jag ska lova något så är det kvalitet före kvantitet.  Läser jag 10 riktigt bra böcker i år som gör att jag får tänka efter och som lämnar avtryck är det bättre än 100 mediokra böcker som jag knappt kan komma ihåg huvudkaraktären i.

Så i år blir det kvalitet före kvantitet – förhoppningsvis hittar jag den kvaliteten i några av hyllvärmarna jag har här hemma.

Sen lovar jag såklart lite mer aktivitet här på bloggen!