Amatkas melankoli tränger in överallt

Amatka är ett melankoliskt och grått dystopiskt framtidssamhälle. Jag får intrycket av att det skulle kunna vara i Ryssland, kanske främst på grund av bokens omslag, men egentligen kvittar det vart vi är. Det är kallt, mörkt och framförallt melankoliskt. I Karin Tidbecks roman befinner vi oss i ett samhälle styrt av blanketter och rutiner. Allting måste märkas. Märker du inte upp att dina skor är skor, att din stol är en stol så förvandlas saken till en enda kladdig sörja. Brilas Vanja Essre Två, eller Vanja som hon kallas största delen av tiden skickas ut från företaget Hygienspecialisterna i Essre för att undersöka hygienvanornar i Amatka.  Men i Amatka möter hon Nina och Amatkas många obesvarade gåtor slukar henne. Vad hände egentligen i rekreationshallen och med Berols Anna? Vad ska styrelsen egentligen göra med allt finpapper?

Amatka presenteras som ett tankeexperiment, och det är den verkligen. Jag får inte riktigt kläm på slutet av boken, men egentligen kvittar det. Det melankoliska och grå suger in mig och det känns som jag befinner mig i Amatka, jag är en del av historien. Jag äter, dricker och andas svampen. Varför är en sked en sked och en penna en penna, därför att vi bestämt det, vad händer när vi glömmer den? Det är fint hur Tidbeck inte gör någon stor sak av Vanjas och Ninas relation, den är självklar. Jag ser fram emot att läsa mer av Tidbeck trots att hon lämnat mig med så många frågor när jag läst sista sidan i Amatka.

Amatka är den första boken jag drog ur min TBR-jar, näst på tur är Andrew Kaufmans Born Weird.

 

Vi har vissa problem med zombier…

Det har gått många år, kanske femton sedan de döda började resa sig som zombies, eller som Temple kallar dem köttsäckar och slempåsar.

”Gud är en skämtare. Det vet Temple. Det märks på alla superfina mirakel som fortfarande finns att se på vårt förstörda klot.” – s. 5 

Så inleds I dödsskuggans land. Boken kretsar kring just dessa ord och innebörden av dem. Temple reser runt i USA, hon vill inte ha sällskap för hon vill inte behöva se dem dö. Hon passar inte in i de små skyddade samhällena, det bevisar hon redan i början av boken när hon mördar en man. Resten av  boken blir hennes flykt från mannens bror Moses Todd, men det är också hennes resa för att hjälpa puckot Maury som inte pratar. Temple är en överlevare, hon klarar saker som ingen borde behöva klara.

Jag gillar I dödsskuggans land, den är ruskigt bra. Till en början vet jag inte riktigt var den är på väg, vad vill författaren berätta. Sen går det upp för mig, han vill bara berätta om Temple som försöker överleva ett dystopiskt helvete. Hon ger sig ut för att vara okänslig och stark, men egentligen bryr hon sig så mycket om människorna hon möter att hon inte vågar vara nära dem, stanna kvar, skapa sig ett liv bland andra.
Alden Bell (pseudonym för Joshua Gaylord) skapar olika samhällen i det karga döda landet, de som skapar ett liv tillsammans med många andra, de som precis som Temple reser landet runt, de som hägnar in sitt hus, de som tror att de är världens arvtagare och de som vill ta tillbaka världen. Boken är väldigt vackert skriven, poetisk, språket flyter fint och lätt. Jag måste absolut läsa Alden Bells andra bok, som handlar om Moses Todd och hans bror.

Än så länge är det här de bästa boken i tre på tre utmaningen, min sista bok är Neil Gaimans Amerikanska gudar.

Tillskott i bokhyllan

Förra veckan beställde jag en bok och nu äntligen är den här! Jag lyckades hålla mig tillräckligt länge för ta ett foto innan jag slet upp paketet.

Du som läst de senaste inläggen vet vad det är jag väntat på. Jag skrev om första delen för några dagar sedan och jag vill bara kasta mig över den andra boken i serien.  Det är såklart The Eternity Cure jag pratar om! Nu ska jag äntligen få vet hur det går för Allie,

Förbjuden kärlek och vampyrer i The Immortal Rules

Engelskspråkiga författare gillar att tacka, de skriver ofta i sina Acknowledgments om hur tacksamma de är för sina föräldrar, husdjur, vänner, redaktörer med mera. Jag brukar faktiskt läsa allt tackande för ibland kan det dyka upp något intressant, som i Julie Kagawas Acknowledgments i The Immortal Rules.  Hon skriver där att hon i början på sin författarkarriär aldrig tänkte skriva en bok om vampyrer, det var redan gjort av andra och hon trodde sig inte ha något att tillföra. Men när hon då skriver sitt tacktal så är hon glad att hon kom på andra tankar, och det kan även jag säga att jag är.

The Immortal Rules är den första boken jag läser av Kagawa men jag har sett att hon hyllats av bokbloggar för sin Ironfey-serie så det är inte det sista jag läser av henne. Kagawa är ingen stor författare som kommer att belönas med priser, men hon vet hur man skriver en bladvändare, hon vet precis som Stephenie Meyer, Suzanne Collins med flera hur man skriver en spännanden historia, hon skapar karaktärer som ibland är lite klichéartade men som man trots allt ändå hittar beröringspunkter med.

Så vad handlar boken om? Vampyrer såklart, i en framtidsdystopi, vad annars? Man måste ju hoppa på tåget när det går så att säga. Allison Sekemoto bor i New Covington en stad som delats in i olika sektioner, en för människor och en för vampyrer och deras ”husdjur”. Som människa kan du vara registrerade eller oregistrerad. Som registrerad lämnar du blod till vampyrerna och i gengäld får du matkuponger för att överleva och som oregistrerad finns du helt enkelt inte, du är lagligt byte för alla.  Allie som hon föredras att kallas lever som oregistrerad, tillsammans med sitt gäng kämpar hon för att överleva dagen. Utanför New Covingtons murar finns ”rabids” som enklast beskrivs som en blandning mellan zombie och vampyr. När Allie söker efter mat utanför muren attackeras hon av monstren, hon ligger för döden när en vampyrer dyker upp och erbjuder henne två alternativ, att dö en slutgiltig död eller att fortsätta leva som vampyr.

Det där är bara de inledande händelserna, det händer långt mycket mer efter det och Allie har aldrig en lugn stund. Det är spännande, en bladvändare, jag måste hela tiden få veta hur det går för henne. Som sagt det är ingen framtid nobelpristagare vi har att göra med, men det är lättläst och framförallt är det en sån där bok som skapar läslust, en bok som man inte vill lägga ifrån sig. Självklart har jag beställt hem den andra delen i serien The Eternity Cure , jag kan knappt vänta tills jag får veta hur det går för Allie och Zeke.

Det fjärde mötet med zombies – Världskrig Z

Har du läst boken Världskrig Z och sett filmen med samma namn så vet du att det är två helt olika upplevelser. Ingen av dem är dåliga, men självklart är boken lite bättre, filmens slut blir helt enkelt alldeles för amerikanskt för min smak.

Boken Världskrig Z bygger på intervjuer som en namnlös författare gjort med överlevande, i inledningen av boken presenteras dock författaren som anställd av FN för att dokumentera erfarenheter av kriget så man får en liten inblick i ”författarens” liv. Det är där boken och filmen skiljs åt. I boken är det tio år sedan kriget nästan utrotade mänskligheten och författaren reser runt för att dokumentera historier som utspelar sig före, under och efter kriget. Vad gjorde världens ledare för att rädda sin befolkning? Hur hantera människor ett hot som inte går att förhandla med och framförallt hur för man ett totalt krig mot en fiende som genom att ta död på din armé ökar sitt eget antal?

Max Brooks har skrivit en för mig trovärdig skildring av människans natur i en krissituation. Det är inte en vacker hyllning åt mänskligheten, det är smutsigt, ärligt och framförallt väldigt svart. Där filmen blir för helylle amerikansk är boken rå, blodig och trovärdig. Boken och filmen har en sak gemensamt, de försöker inte förklara hur zombieviruset uppstått utan det finns och man måste stoppa spridningen av det.

Filmen är snygg, Brad Pitt får springa runt  och spränga saker, han gör det bra. Zombiekriget rasar utanför fönstret och han offrar allt, visst tänker han på sin familj men han inser att han måste hitta ett sätt att få stopp på spridningen, rädda mänskligheten. Min favoritkaraktär i filmen är Segen, hon borde fått ta mer plats, men det är trots allt Brad Pitt som har huvudrollen. Det blir förutsägbart ibland, men det räddas av effekterna. Den är sevärd även om jag önskat att den sista kvarten inte varit så amerikansk.

 

 

Tematrio – sommarens läsning

Den här veckan vill Lyran att vi berättar om tre bra böcker vi läst i sommar. Jag har ju fortfarande semester så än är sommaren inte slut för min del!

1. En bok som var oväntat bra var Världskrig Z, jag tyckte till en början att den var seg och omständlig men ju mer jag läste desto bättre blev den. Läsningen tog ovanligt lång tid, jag höll på med den nästan en månad, men det var det värt. En bok som skildrar människans natur på ett så trovärdigt sätt är värd lite extra tid, för den är långt mer än en zombiebok.

2. Yi av Oskar Källner är förvisso bara en novell, men jag tycker verkligen att den är fantastisk och jag vill läsa mer SF och hoppas att Källner skriver vidare på den värld han skapat.

3. The Immortal Rules är en spännande vampyrdystopi som jag inte hade jättestora förväntningar på, men så fort jag kom hem i söndags var jag tvungen att beställa andra delen i serien för den var en riktig bladvändare. Så nu väntar jag på mitt bokpaket!

Sci-fi-noveller helt i min smak!

Noveller är verkligen perfekt läsning såhär på sommaren, jag har hunnit med hela fem stycken nu i helgen samtidigt som jag påbörjat Världskrig Z. Jag har läst några av Mix förlags nya e-noveller. De hade under våren en stor novelltävling tillsammans med SF-bokhandeln så det kändes som att det verkligen var bra kvalitet på dem. Jag har inte läst så mycket renodlad sci-fi tidigare utan mest dystopier så det här var riktigt rolig läsning.

Socioternan av Jorun Modén var den novell jag började med. Novellen utspelar sig i ett framtida dystopiskt försäkringssamhälle med en storebror som känner till allt du gör. Jag tror att Modén inspirerats en del av Orwells klassiker 1984 – som råkar vara en riktig favorit hos mig. I novellen möter vi tre karaktärer som verkligen sticker ut, den magre pojken Gast, Tea som sitter i rullstol och doktor Almund de möts hos doktorn då Gast påstår att han inte kan arbeta. Att inte kunna arbeta i försäkringssamhället gör att man är överflödig, därför påstår försäkringstjänstemännen att Gast visst kan jobba och när han dör kommer han till Paradiset, men doktor Almund vet något som förändrar allt. Socioterna är en riktigt spännande novell och jag skulle gärna läsa vidare om Gast och den värld Modén skapat.

 

Vinnaren i Novelltävlingen var KG Johansson med novellen Innan himlen faller. Jag tyckte inte att den här novellen var den bästa av de fem jag läste men den är absolut tänkvärd och juryns motivering stämmer väl. Jag tror helt enkelt bara att jag hade velat ha lite mer action. Innan himlen faller handlar om fjortonåriga Julia som fortfarande är hel, hennes syster är halv, hon heter bara Jess för resten har försvunnit eller glömts bort. Bit för bit försvinner världen och människorna i den, men Julia är fast besluten att göra allt hon kan för att stoppa det.
Jag gillar hur Johansson skriver om hur allting försvinner, att människorna tappar bort sig själva men att det finns några få som kämpar för att behålla världen som den är, för att en ny generation ska få uppleva den. En intressant samhällskritik som gör sig bra som novell.

Tack till Mix förlag som skickade recensions ex.

Lite höstpepp! – del 1

 

Har snabbläddrat lite i SvBs höstkatalog på jobbet och det ser knappast ut som att jag kommer att sakna något att läsa. Jag tror att det är lättast att dela in de kommande böckerna i genre för att få en sorts översikt, det är mest fantasy, sf och skräck men det har slunkit med några romaner också för inget är så bra som en välskriven och tänkvärd roman. Men de böckerna och lite annat smått och gott får ett eget inlägg för annars blir det alldeles för långt.

Fantasy:
Serafers drömmar av Ola Wikander – äntligen kommer den i pocket!
Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg – jag var egentligen inte jätteimponerad av Cirkeln och har ännu inte läst Eld, trots detta känner jag ett behov att veta hur historien slutar.

Paranormal Romance:
Mörk ängel av Laini Taylor – jag har läst en hel del recensioner, änglar är inte helt min kopp te, men jag är villig att ge den ett försök.

Science fiction:
Enders spel av Orson Scott Card – en riktig klassiker som jag bara måste läsa. Känner att sf är en genre jag behöver upptäcka mer av.
Drömgångaren  av Samantha Shannon – känns mycket lovande, en dystopisk framtidsskildring med utomjordingar.
Den femte vågen av Rick Yanecy – den kommer redan 1 augusti men får vara med bland mina höstböcker, läste en del om den redan i våras på engelska så jag hoppas att den är bra.

Dystopi:
Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.
Jessie Lambs testamente av Jane Rogers – boken har tilldelats Arthur C. Clarke Award så den lever nog upp till förväntningarna!
Legend av Marie Lu – sägs påminna om Hungerspelen och Divergent, ja det känns uttjatat men jag är ändå nyfiken.
Rekviem av Lauren Oliver  – jag har inte läst de första två delarna ännu (de står i hyllan så snart kanske!) men det hindrar mig inte från att längta.

Skräck:
De fördömda av Joyce Carol Oates – jag älskar JCO men har inte läst någon av hennes mer skräckromantiska romaner, den här verkar väldigt lovande!
Samlingen av Petrus Dahlin – det är kanske inte ren skräck, men det kommer fler å fler vodooböcker.

Mitt andra möte med zombies

”Jag har alltid undrat om det fanns folk därinne.”

De vassa tändernas skog omringar byn och Marys liv, det är Systerskapet som tar alla viktiga beslut och ser till att väktarna håller stängslet helt så att De oheliga inte kan ta sig in. När boken börjar får vi veta att Marys pappa försvunnit utanför stängslet, han har antagligen blivit en ohelig, men hennes mamma fortsätter att hoppas att han är vid liv och hon spanar efter honom. En dag i sitt sökande kommer hon för nära stängslet och blir biten av en ohelig, Marys måste ta beslutet om hennes mamma ska avrättas eller bli en ohelig. Mary tar det svåra beslutet.

Byn innanför stängslet är en strikt plats, där livet handlar om att överleva och att reproducera. Blir du som flicka inte vald av någon pojke tillfaller du Systerskapet och får tjäna samhället och Gud istället. Jag gillar egentligen inte Mary, hon är lite för gnällig och genom boken ältar hon sin kärlek till Travis. Men det är inte konstigt att boken är upplagd på det sättet eftersom samhället boken utspelar sig i handlar om reproduktion snarare än kärlek och Travis valde ju Cass.

Carrie Ryan berättar historien om Mary och De vassa tändernas skog med ett ganska dåligt driv, det är mycket ältande av känslor istället för att fokusera på att ta historien framåt så står den och stampar flera sidor. Grundtanken är bra, en by omringade av ett stängsel med människoätande zombies utanför, men den genomförs på ett ganska tråkigt sätt. Trots detta är det en intressant historia om ett framtidssamhälle som blivit avskilt. Frågorna är många: finns det andra samhällen? Styrs de på samma sätt? Vad återstår av den värld jag som läser är van vid?

De vassa tändernas skog är den andra boken om zombier jag läser, den första var Varma kroppar.  Zombier framställs i grunden på samma sätt i båda böckerna, som känslolösa människoätare. Varma kroppar tar sen en helt annan riktning mot ett lyckligare slut, medan första boken i Carrie Ryans De oheliga-serie inte alls har ett botemedel i sikte. Jag planerar att fortsätta läsa De oheliga-serien för jag vill verkligen veta vad som händer, så här långt vet jag att andra boken (De dödas strand) handlar om Marys dotter och att tredje (Den mörka staden) inte alls har riktigt samma karaktärer i huvudrollerna, det tror jag är positivt för min läsning eftersom att jag inte alls blev förtjust i Mary.

Om jag ska säga något om bokens omslag så är det att de är riktigt snygga, Styxx förlag har verkligen lyckats göra hela serien i en riktigt snygg design med svarta kanter på sidorna.

En första bekantskap med zombies

Precis som med The Host så läste jag Isaac Marions Varma kroppar för att jag skulle se filmen. Varma kroppar handlar om en framtidsvärld där en zombieepidemi spridit sig över världen. R är en av all dem som blivit smittad. Han lever på en övergiven flygplats tillsammans med flera andra zombies och några skelett (skelett är zombies som utvecklats ytterligare ett stadie, de äter t.o.m. andra zombies). De besöker staden för att hitta mat, när de äter en mänsklig hjärna får de möjlighet att känna något igen, de får under en kort stund besöka offrets minnen och känslor. Det är när R äter en killes hjärna som han möter Julie.

R är till en början en ganska fåordig men humoristisk zombie som berättar sin historia. När han möter Julie börjar han utvecklas både fysiskt och psykiskt. Julie bor innanför murarna i arenan, hennes pappa styr samhället med järnhand och anser att zombierna är ett hot mot mänskligheten som inte kan botas. Samhället består av civila som sköter det dagliga livet innanför arenans väggar och de trupper som besöker utsidan för att hitta nödvändiga mediciner och försvara deras hem. Det finns flera små samhällen på olika platser i staden där överlevande bor och arenan har kontakt med Goldmangloben.

Det är R som berättar historien och han gör det på ett okomplicerat sätt, hans intresse för musik är en viktig del i boken. Boken är en riktig Romeo och Julia berättelse med förbjuden kärlek, vilket  namnen på karaktärerna också antyder, R och Julie.

Jag har inte läst så mycket om zombies tidigare och det här var den första kärlekshistorien jag läste om dem. Det dystopiska samhället som beskrivs känns trovärdigt och jag gillar flera av karaktärerna. Ibland tappar boken fart och går lite på tomgång. Överlag en helt okej bok även om jag måste säga att jag tyckte filmen var roligare och mer underhållande. Det är inte nödvändigt att läsa boken för att uppskatta filmen. Filmen tar med många väsentliga händelser från boken och skarvar och byter ut en del för att det ska bli roligare, det är trots allt en rom-zom-kom(romantisk-zombie-komedi). En läsvärd bok och en sevärd film för den som vill göra en första bekantskap med zombies.