Mitt bästa bokreafynd

Ett endaste litet ynka bokreafynd har jag gjort – men det kan också vara ett av mina bästa. Tog med mig kollegorna till Bokskotten igår, de vet hur man gör när man ska rea, 40 % på allt i butiken, alltså allt nytt också. Det vet verkligen hur en slipsten ska dras. Fyndet jag gjorde är DK Eyewitness Travel Guide: Hawaii, för i maj lämnar jag landet för två veckor på Oahu. Ville bara säga det.

Bjuder på en alldeles egenhändigt framgooglad bild på Waikiki.

Har du varit där får du gärna dela med dig av dina bästa tips!

 

Enders spel

Enders spel är problematisk att skriva om, inte på grund av handlingen utan på grund av sin författare, främst för hans homofobiska åsikter. Jag tror att man ibland kan behöva se ett litterärt verk autonomt sin författare även om det är oerhört svårt, för Cards religiösa läggning lyser igenom.

Enders spel handlar om Andrew ”Ender” Wiggin som är tredje barnet i familjen Wiggin. Sjuttio år tidigare avslutades det andra giftingkriget och man rustar för en sista strid mot dem. Enders syskon Peter och Valentine har båda varit kandidater för stridsskolan, men avfärdats som för sociopatisk och för empatisk. Ender uppvisar den rätta balansen mellan de två och skickas till skolan i rymden för att tränas i strid.

Card skriver väldigt könsstereotypt och att låta Valentine som flicka vara den empatiska känns som en överanvänd kliché. Ender är 6 år i bokens början och redan på de första 30 sidorna dyker det upp meningar som ”Att gråta inför mamma och pappa och den här militären, det var skamligt.” (s.25).  Det känns så trist att värderingar som dessa finns i boken. Boken börjar kännas något daterad som science fiction då mycket av framtidstekniken som beskrivs har motsvarigheter i dagens samhälle, å andra sidan är vissa bitar av boken fortfarande spännande modernt. Det är bra driv i boken och det är ofta jag glömmer bort att Ender bara är ett barn för dialogen är väldigt vuxen. Enders spel är första delen i en serie men jag känner inget behov av att läsa de andra delarna för den här funkar lika bra som en solitär och boken slut känns oväntat men otillfredställande och väldigt amerikanskt.

Förlora för att vinna

Sophie är jordens utsända diplomat på den avlägsna planeten Vailao, i grunden är hon egentligen forskare och rollen som diplomat gör henne närmast rastlös. Tanken är att hon ska lära känna vailanerna samtidigt som de lär känna henne, men de gör få framsteg och Sophie känner att vailanen Raolal döljer något för henne. Aldrig kunde väl Sophie gissa att det Raolal försöker dölja är ett krig mellan två städer, där armén från Eco består av barn. Sophie blir intrasslad i kriget mellan Droll och Eco och hennes kunskaper om jordens uppfinningar blir hennes räddande ängel.

Vailanerna påminner mycket om människor, men den stora skillanden är att de genomgår annorlunda utvecklingsfaser, deras fysik är i mångt och mycket lika men de är något längre och mer färgglada. Förlora för att vinna är en science fiction historia med några delar fantasy. Bokens fokus ligger på relationerna mellan karaktärerna och den innehåller väldigt många karaktärer och det är ibland svårt att hålla isär namnen, som även förändras beroende på karaktärens utvecklingsfas. Jag tror att historien tjänat på att ha färre karaktärer för jag tappade bort mig både en och två gånger, speciellt i slutet när flera nya karaktärer presenterades.

Förlora för att vinna är en ungdomsroman men många snabba vändningar och oanade knorrar. Eva Holmquist vaggar in dig i tron att det är ett krig med en armé av barn som boken kretsar kring, men halvvägs igenom tar historien en annorlunda vändning och bjuder på långt mer än krig mellan två städer på en främmande planet.

Jag har tidigare läst novellen Flykten från paradiset som ingår i antologin Maskinblod.

Läsrapport januari

Lästa böcker:
The Fiery Heart av Richelle Mead
Amatka av Karin Tidbeck
Born Weird av Andrew Kaufman
Fittstim av Linda Skugge (red), Belinda Olsson(red) och Brita Zilg (red)
In the Shadow of Blackbirds av Cat Winters
Among others av Jo Walton

Januari har tidigare år varit en dålig läsmånad men den här gången har jag haft en riktig läslust, tyvärr har den börjat dala nu så februari ser ganska mörk ut för statistiken, men förhoppningsvis kanske jag kan vända det.  De första tre böckerna jag läst den här månaden var riktigt bra sen har det var lite blandat (boven i den tappade läslusten skulle jag tro). Fyra av böckerna har jag dragit ur min TBR-jar och de har fått mig riktigt pepp på att läsa sånt jag har hemma.

Köpta böcker:
Medusas hår och andra skräckberättelser av H.P. Lovecraft och Zealia Bishop