Bokbloggsjerka 4-7 oktober: Bokmiljöer

Annika vill att vi ska berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Christ Church i Oxford, där trappscenen i Harry Potter är inspelad och där Lewis Carroll var professor.

Jag har besökt en hel del bokmiljöer, bland annat har jag varit både i Edinburgh och Oxford, två platser som många engelska författare skriver om. Jag har besökt Roslynn Chapel som förekommer i Dan Browns Da Vinci koden, jag har spatserat längs gatorna i Dublin där James Joyce Ulysses utspelar sig. Jag skulle vilja påstå att jag är en anglofil, den engelska kulturen tilltalar mig verkligen. Jag reser gärna till platser jag läst om och nu har jag ser stora delar av Storbritannien så det börjar bli dags att söka sig längre bort. Högt upp listan över platser att besöka är ju USA, framförallt tänker jag Route 66 (Vredens druvor) och New Orleans och den amerikanska södern. Även Ryssland ligger bra till, S:t Petersburg och Moskva (Anna Karenina).

Jerkadags – böcker jag längtar efter!

Det är dags för Jerka igen och den här veckan undrar Annika vilken bok/vilka böcker vi längtar mest efter just nu.

Jag kan säga såhär, det är rätt många jag längtar efter. Både sådana som står hemma i hyllan och verkligen förtjänas att bli lästa och sådana som inte sett bokhandelns ljus ännu.  De jag längtar efter som jag redan har är Wolf Hall, för den verkar ju så himla bra! Sen klickade jag ju hem The Eternity Cure så ligger den högt på måste läsa listan. Böckerna i tre på tre-utmaningen är jag  också riktgt pepp på.

Böcker som ännu inte sett dagens ljus som jag längtar något alldeles otroligt efter är The Fiery Heart och Allegiant. Å sen har vi ju mina båda höstpepp-inlägg (höstpepp 1 och höstpepp 2)  med böcker jag längtar efter! Några har ju redan kommit ut men en del väntan finns kvar.

 

Bokbloggsjerka 31 maj – 3 juni

Den här veckan frågar Annika: Vilket är ditt favoritformat när det gäller böcker?

Jag måste nog säga att pocket är mitt favoritformat, jag har en Letto men läser väldigt lite på den. Jag läser mest fysiska böcker för att jag har så väldigt många olästa i hyllan, de oläst som ligger på läsplattan syns ju inte på samma sätt så de ger mig inte lika mycket dåligt samvete. Jag gillar pocket för att det oftast är bra storlek på texten och boken tar liten plats i väskan till och från jobbet. Jag ska nog försöka ta tag i läsplattan och e-böckerna lite mer nu under sommaren för det är ju ett riktigt smart format även om många förlag inte riktigt verkar ha greppat prissättningen på sina e-böcker i förhållande till utgivningen i inbundet/pocket, det kan knappast bara vara den 25%-iga momsen som gör böckerna dyrare.

Vad jag längtar efter är..

Helgens bokbloggsjerka hos Annikas litteratur- och kulturblogg lyder:  Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?

Oj, vilken svår fråga. Att jobba med böcker hela dagarna gör att en ny bok känns ny i ungefär 1 vecka, sen kastar vi oss raskt över nästa. Det ger ju en rätt kort nyhetskänsla på en bok för min del. En bok jag är riktigt sugen på att läsa är The indigo spell av Richelle Mead den kommer på engelska i februari. Jag såg först fram emot Magikerna (gavs ut igår) men den läsningen var en riktig besvikelse och jag har försökt skriva något om den två gånger men inte lyckats få det riktigt bra. Tredje gången gillt?

Sen ser jag fram emot att läsa de två rec exen jag har hemma, ett från Volante som är Inte helt hundra av Caroline Heiner (förlagets första roman – dessutom av debuterande författare). Historiska Media ger ut En egen plats av Robert Goolrick. Jag älskade Mississippi som kom på HiMe förra våren så det ska bli spännande att se vad de har hittat nu.

 

 

 

Bokbloggsjerka 20 – 23 april

Så var det dags igen, något senare än vanligt för min del. Annika undrar den här veckan hur generösa vi är.
Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget.

Ja just nu är jag väldigt generös. Jag läser En vampyrs bekännelse, och den är så tråkig! Louis är nog den tråkigaste vampyren som fått en hel bok tillägnad sig. Men jag fortsätter läsa, för någonstans hoppas jag fortfarande att den ska bli bättre, jag har knappt 100 sidor kvar så jag vet inte riktigt vad jag väntar på.  Men jag vill så gärna gilla den.

Det är sällan jag lägger ifrån mig en bok halvläst, och när jag gör det beror det oftast på att jag känt att det inte rätt tillfälla att läsa den. Så jag har några påbörjade som ligger och gottar till sig.  För det mesta har jag skapat mig en ordentlig uppfattning om vad jag kommer tycka om boken efter sisådär 100 sidor in, ett vanligt mått känns det som. Men jag tror verkligen att har författaren inte fört historien framåt eller fått sagt något av det den vill säga med boken där så är det ett dött lopp. Kanske är det därför som jag har svårt för deckare, för att upplösningen kommer på de sista sidorna.

Så för att sammanfatta så är det sällan jag lägger undan en bok som inte riktigt tilltalar mig, några kanske ser det som slöseri, jag tänker snarare på det som att om jag läser klart den så kan jag åtminstone skapa mig en ordentlig uppfattning om varför jag inte gillar den. Sen är jag också allt för rädd att missa en bra historia.  Vissa böcker kan ju verkligen vända efter ett tag.

Bokbloggsjerka 13 – 16 april

Denna veckas jerkafråga lyder: Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar.

Jag läser överlag väldigt mycket skrivet av amerikanska författare, men en som jag gillar väldigt mycket och som jag upplever att inte så många känner till är David Sedaris.  Det var faktiskt min kusin som presenterade hans böcker för mig. Den första boken jag läste av honom var Dress your family in corduroy and denim.

Sedaris skriver till stor del självbiografiska texter där han ironiserar  sitt eget liv.  Ofta möter vi hans familj och hans medelklassbakgrund och uppväxten i Raleigh är en källa till humor. Hans liv är överlag en källa till humor, han hittar det roliga i allt från jobb och  utbildning till hans grekiska bakgrund och sin vistelse i Frankrike.  Sedaris är även känd från amerikansk radio där han medverkade i showen, The american life. Flera stora tidningar som The New Yorker och Esquier har publicerat hans essäer, han har också varit nominerad till en grammy.  En del kanske känner till hans syster Amy Sedaris som är skådespelare, hon har bland annat gjort rösten till Askungen i filmen Shrek den tredje.

Hans böcker är i alla fall riktigt bra och vad jag vet så finns bara en översatt, Naked, Naken på svenska. I mina ögon är det långt ifrån den bästa av hans böcker, fast jag har å andra sidan bara läst Naked (1997), Me talk pretty one day(2000) och Dress your family in corduroy and denim (2004).  Jag har också läst dem i precis omvänd ordning. Först den från 2004, sen 2000 och sist Naked från 1997.  Jag är sugen på hans andra böcker också, när jag började läsa hans böcker var det riktigt svårt att få tag i dem, vilket det fortfarande är, lättast är nog via internet för vanliga bokhandlar tar inte in så mycket, vilket är synd.

Samtliga av Sedaris böcker:
Barrel Fever (1994)
Naked (1997)
Holidays on Ice (1997)
Me Talk Pretty One Day (2000)
Dress Your Family in Corduroy and Denim (2004)
Children Playing Before a Statue of Hercules (editor, 2005)
When You Are Engulfed in Flames (2008)
Squirrel Seeks Chipmunk: A Modest Bestiary (2010)

Bokbloggsjerka 6 – 9 april

Veckans fråga i bokbloggsjerkan lyder: Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Bristen på hyllutrymme gör att jag egentligen inte har någon ordentlig ordning. Jag försöker samla ihop böcker av samma författare på ett ställe och är det en serie står de oftast i ordningsföljd. För det mest är min hylla rätt rörig och jag har böcker på flera olika ställen. Oftast står klassiker och sådant som jag gillar och tycker andra ska läsa längst fram tillsammans med sådant jag planerar att läsa (min hyllor rymmer  böcker i tre rader). Sådant jag skäms för eller redan har läst står långt bak. Pocket och eller andra mer eller mindre ”mjuka” böcker står för sig och det inbudna för sig.
Facklitteratur och kurslitteratur står också för sig. Mycket ligger i lådor under min säng och en del ska faktiskt inom en snar framtid få flytta till ett förråd. Så fort jag får en större bostad ska mina böcker få ta större utrymme i anspråk. Då gärna i bokstavsordning efter författarens efternamn. Pocket för sig, inbundent för sig. Ja ni förstår. Ingen färgsortering här inte, även om det är tjusigt så kan det bli rörigt. Speciellt om en serie har varje bok i en egen färg. Då kan det bli svårt att hitta. Så lätt som möjligt ska det vara.

Bjuder på en bild på en del av min bokhylla. Lite rörigt som sagt. Men ni ska inte oroa er, jag har kolla på vart varenda bok jag har står, så det är lätt att hitta när jag väl behöver dem.

Bokbloggsjerka 23-26 mars

Förra veckan handlade det om att pusha för en författare man gillar, den här gången tycker Annika att det dags att Berätta om årets hittills bästa läsupplevelse.

Jag har inte hunnit läsa så mycket i år (listan finns här), vad det beror på kan jag inte riktigt svara på. Februari blev en dålig månad för att Elizabeth George deckaren inte alls föll mig i smaken men jag kunde ju inte bara låta den vara halvläst eftersom den är kurslitteratur.  Å andra sidan läste jag nog årets än så länge bästa bok i februari också! Den jag pratar om är Strage text av Fredrik Strage.

Strage text är en bok där författarens bästa texter är samlade. Fredrik Strage skriver förtillfället i DN och brukar även medverka i TV4s nyhetsmorgon. Boken består alltså av hans bästa journalistiska texter, alltså allt ifrån långa reportage till kortare recensioner, textern sträcker sig från början av hans karriär tills då boken kom ut. Med i boken finns även nyskrivna kommentarer vilket tar varje text i boken till en helt ny nivå, att han ibland kritiserar sig själv är roligt och det känns inte alls lika pretentiöst som t.ex. Andres Lokkos samling i två volymer. Strage känns genuin, någon som man gärna skulle vilja ha som vän, att kunna formulera sig på ett humoristisk sätt och samtidigt kritisera samtiden är en egenskap som få besitter. Det borde vara ganska tydligt nu att jag är avundsjuk på honom. Mina musik och film kunskaper är begränsade, så även på det planet får jag lära mig många nya saker som jag nuförtiden kan glänsa med, nördig fakta är också något som Strage gärna bakar in i sina texter utan att det kännas insnöat.

Fredrik Strage har även skrivit boken Fans som jag varmt rekommenderar. Mikrofonkåt har jag inte läst ännu men jag tror att jag ska köpa den snart faktiskt.

Bokbloggsjerka 16-19 mars

Det är första gången jag är med i jerkan, men jag hoppas att det ska finnas tid att vara med varje vecka från och med nu. Veckans fråga/uppgift från Annikas litteratur- och kulturblogg  är att pusha för en europeisk författare som du gillar. Jag började bläddra lite smått i läsdagböcker och titta lite i hyllan och till min förvåning insåg jag att jag faktiskt mest läser svenska och amerikanska författare, visst slinker det igenom något annat då och då, men de är få. Förvisso ryms det mycket brittiska författare i hyllan också men jag tänkte att jag ville tipsa om en annan författare som ligger mig varmt om hjärtat: Honoré de Balzac.

Honoré de Balzac har varit död ett tag, för att vara exakt, 162 år. Balzac var en av realismens förkämpar och som ni kanske förstått av namnet så är han fransman. Balzacs främsta verk är eposet La comédie humaine översatt ”Den mänskliga komedin”, titeln anspelar självklart på Dantes Den gudomliga komedin. Jag har bara läst Pappa Goriot som är det mest kända av hans verk, boken är en del i ”Den mänskliga komedin” som bygger på flera olika verk, det som länkar samman böckerna är karaktärerna. Balzacs karaktärer återkommer i flera olika romaner och han skapar på det sättet ett eget litet Paris där man för varje bok får lära sig lite mer om någon av karaktärerna, samtidigt som man lätt kan känna igen dem i de andra. Många av Goriots historier publicerades som följetonger i tidningar.

Jag är själv väldigt förtjust i Balzacs beskrivningar av utseenden och omgivningar. Jag vet att många kan tycka att sådant ibland kan bli som utfyllnads material i en bok men Balzacs beskrivningar i Pappa Goriot lyfter verkligen hela boken. Det känns som man är en hyresgäst på det sjaskiga pensionatet där Rastignac först träffar Pappa Goriot. Boken handlar inte så mycket om Goriot utan det är Eugène de Rastignac som är protagonisten i historien. Eugéne som är student bestämmer sig för att skjuta på studierna och istället försöka nästla sig in i Parissocieteten, där möter han den vackra Delphine, en av Goriots gifta döttrar.  Jag upplever att böckerna även kritiserar det Paris som är Honoré de Balzacs samtid men mycket av kritiken är tidlös och går alltså att förstå även nu.

Boken har även filmatiserats, jag har inte sett den och kan därför inte säga något om den.  Min vän Lingolitt har också läst boken (hon fick den av mig.) Här hittar ni hennes recension.