När döden blir en del av livet

Själamakerskan är en underbar liten roman som jag vid första tanken tänker sig skiljer sig från böcker jag brukar läsa. Men efter lite mer funderande inser jag att det är böcker som Själamakerskan jag gillar allra mest. Människoöden är något jag älskar att läsa om, men de ska vara fiktiva. Tzia Bonaria och Maria berättar tillsammans en fängslande historia om livet.

Översättningen av Michela  Murgias text berättar om livets början och slut på ett vackert, detaljerat och blomstrande språk utan att det för den delen blir svårt att följa med i. Jag är övertygade om att boken är ännu vackrare på italienska och jag kände en stark önskan att kunna behärska det italienska språket genom hela läsningen.

Det känns som jag befinner mig på ön mitt ibland karaktärerna när jag läser, de dagliga livet flyter på i bokens bakgrund och åren går utan att det behöver sägas allt för tydligt hur många år som går, det har ingen betydelse, det är livet.  Jag har definitivt fått mersmak för Michela Murgias författarskap men också för den italienska litteraturen. Jag vill läsa både Stål av Silivia Avallone och Allt kommer tillbaka av Nicola Lagioia.

Att samtliga 3 förlag vars böcker jag nämnt lyckats med riktigt snygga omslag på sina böcker är ju bara guldstjärna i kanten till historierna som jag är övertygad om är fantastiska.

Mississippi kan inte vänta

För er som är bekanta med Håkan Hellströms musik finns det en riktigt bra låt som heter Mississippi kan vänta. Boken Mississippi ska man däremot inte vänta med att läsa, för den är kort sagt helt fantastisk. Jag har tidigare aldrig läst en skildring av den amerikanska efterkrigstiden som speglar verkligheten i mina ögon så väl. Jag fängslas direkt av Lauras liv, känner igen mig i hennes karaktärsdrag, jag gillar Henry McAllan först men så fort jag lär känna honom inser jag att han är en skitstövel och jag faller precis som Laura för Henrys bror Jamies charm. Hur kan man inte göra det?

Hillary Jordan skildrar de återvändande soldaterna från andra världskrigets Tyskland på ett realistiskt sätt och jag grips av den afroamerikanska soldaten Ronsels öde. Att världskrigets offer behandlar de afroamerikanska soldaterna med mer respekt och mänsklighet än de vita amerikaner som säger sig kämpa för någon form av jämlikhet mellan människor. Som menar sig komma från ett land med överlägsen utveckling. Att männen, trots att de tillhör samma armé talar om ett vi och ett dem.  Ronsel återvänder till sitt barndoms Mississippi och måste på något sätt åter anpassa sig till den vite mannens tankar om sin egen överlägsenhet. Boken ger en försmak på vad som komma skall i historien. Lauras historia är för all del intressant också, men hon blir trots allt bara en sorts trygghet som boken kan återkomma till, en kvinna, en moder.  Översättningen är riktigt bra och bokens upplägg med flera berättarröster ger boken djup och flera vinklar av samma historia.

”Jag kan inte säga om jag verkligen var kär i Henry då, jag var så tacksam mot honom att det överskuggade allt annat. Han var min räddare från livet i marginalen, från medlidandet, föraktet och den syrliga vänlighet som är gamla ungmörs lott”  s. 30-31

Att läsa för att skriva för att läsa

Nappade på Bookeds erbjudande om att få hem tidningen Skriva. Köpte första och andra numret när den började ges ut och jag gillade den redan då. Men eftersom jag inte skriver allt för mycket själv har det inte blivit någon prenumeration. Jag gillar konceptet, en tidning om skrivande, processen från att komma på den fantastiska historien till att faktiskt få den utgiven och läst.

Även deras lilla bloggskola har varit intressant. Nr 5 som precis kommit ut behandlar ämnet om hur man tjänar pengar på sin blogg. Flera olika annonssätt beskrivs med förklaringar och tips på vilket som kan passa din blogg bäst beroende på inriktning och läsarantal, samt självklart hur mycket kosing du vill håva in.

Mest uppskattar jag att läsa om de redan utgivna författarnas skrivprocesser, kanske för att jag är nyfiken på hur de egentligen gör. Hur disciplinerade eller odisciplenared är de? Man lär sig även en hel del om läsandet och framförallt analyserandet. Artikeln 5 steg till en fängslande intrig är inte nödvändigtvis bara en hjälp för författaren, som läsare kan man lära sig både ett och annat. Att bryta ner en text i mindre delare, att se vilket perspektiv som används, vilken eller vilka tider texten utspelar sig i, du kanske även kan bli en bättre deckareläsare, du kan se vilka villospåren är och lösa mysteriet i en pusseldeckare redan innan sista sidan?

Det som verkligen ger tidningen mervärde är tävlingen som finns med i varje nummer där läsarna har möjlighet att skriva en novell på ett givet ämne. Just det här numrets novell tyckte jag var fantastisk. ”Låt mig vara kvar här” berättar en historia om ett hyreshus och dess invånare (känns det igen, Igelkottens elegans) men på ett mycket enklare och mindre djupt filosofiskt sätt.  6 personer får chansen att berätta en liten del av sin uppfattning av några få korta minuter på det lilla utrymme som ges i tidingen. Jag önskar att novellen varit längre för jag vill ha mer . Juryn som valt ut vinnare nämner det som ”en rolig och annorlunda berättad novell”. Jag antar att det är sätt att berätta den på som är roligt för själva berättelsen gör mig sorgsen i vissa partier, jag vill bara gå över till Kerstin, hjälpa henne, dricka en kopp te och ta en promenad.  Den här novellen skulle kunna bli en hel roman.

Bara för att få läsa fler noveller lär jag köpa tidningen Skriva, även om bloggtipsen och skrivtipsen är intressanta så är det novellerna jag vill läsa mer av.  Det är också tur att de som skriver i tidningen själv är duktiga skribenter/författare för texterna är väl genomarbetade och jag upptäcker inga korrfel som stör mig i mitt läsande. En väl genomarbetad tidning om skrivande är en bra hjälp för den aspirerande författaren.

Letto fun begin

”Letto fun begin” som en av mina kollegor så fint uttryckte det. Fick hem min Letto tidigare i veckan men har inte haft tid att titta så mycket på den. Började lite smått idag och den känns faktiskt väldigt enkel, förutom det faktum att jag inte riktigt har koll på hur man ska göra om man vill låna och läsa e-böcker från bibblan. Det ska funka men är självklart lite krångligare än att köpa boken.

Ska se till att roa mig mer med den på semstern, först ut blir nog de tre novellerna som ingick. En lätt start så att säga.

 

Tematrio – sommarens läsplaner

Den här gången vill Lyran att vi ska berätta om våra läsplaner för sommaren.

1. Eftersom jag bestämde mig för att hänga på klassikersommar så hoppas jag ju hinna med någon mer klassiker än De tre musketörerna som jag läste i maj och som jag ska se på Stockholms stadsteater imorgon – som jag längtat! Det lutar åt att det blir The great Gatsby och Du sköna nya värld, men det är lusten som får bestämma.

2. Att läsa mer av det jag har känns som en given plan, i och med att jag flyttar till min alldeles egna lägenhet i juli känns det givet att spara lite pengar genom att inte köpa så mycket böcker. Investerade även i Adlibris läsplatta Letto, känns riktigt spännande – jag har aldrig läst en e-bok. När jag köpte plattan ingick det 5 stycken böcker, 1 deckare, 1 klassiker och 3 noveller. Så någon lär jag definitivt läsa.

3. Läslusten får bestämma – inga måsten.

Norwegian wood

Nu har jag läst klart Norwegian wood av Haruki Murakami vilket innebär att jag bara har en hyllvärmare kvar. Jag måste säga att jag uppskattade Norwegian wood mer än Fågeln som vrider upp världen som jag läste samtidigt om Kulturradions bokcirkel i P1. Kanske beror det på att den boken jag läst nu är en mindre dos Murkami än Fågeln som vrider upp världen, kanske beror det också på att jag blivit bekant med stilen, allt behöver inte hänga ihop, lite magisk realism går bra.

Norwegian wood handlar om Toru Watanabe  som förälskare sig i sin avlidne väns flickvän när de av en slump möts. De delar en intensiv och öm kärlek för varandra, men kärleken är också omöjlig. Naokos psyke är bräckligt och hon reser till ett vårdhem, Toru bestämmer sig för att vänta och skriver under tiden brev till henne. Samtidigt känner han ett starkt intresse för sin studiekamrat Midori som tydligt visar sitt intresse för honom. Boken utspelar sig i förvirringen mellan dessa båda kvinnor, men också mellan tonår och vuxenheten.

Inget är enkelt med Murakami, när man tror att man fått fatt i historien vänder den lika fort igen. Den sticker iväg åt flera olika håll, men knyts ändå samman till en fantastisk liten berättelse. Precis som i Fågeln som vrider upp världen spelar mat och alkohol en stor roll. Karaktärerna är rättframma och döljer förvånansvärt lite, jag uppskattar verkligen Murkamis karaktärer de känns inte helt och hållet verkliga men de är komplexa och har flera dimensioner. Samtidigt som Norwegian wood och Fåglen som vrider upp världen påminner om varandra är de ändå olika och jag gillar dem båda trots att jag känner att det finns mycket kvar att förstå. Murakami gör flera populärkulturella och litterära referenser i sin text, jag gillar det, det ger boken en viss verklighetsförankring.  Jag är dock besviken på slutet, det lämnas allt för öppet, samtidigt känns det som att historien är klar, det finns inget mer att säga om Toru Watanabe eller de andra egensinniga karaktärerna, de har berättat sin historia, men jag vill ändå ha mer. Kanske får jag se till att läsa något mer av Murakami snart.

Norwegian wood  är en Beatles låt,  en årlig festival och självklart en film efter Murakamis bok.

 

Maj

En helt okej månad, maj har gått väldigt fort och fört med sig många förändringar i mitt liv. Först och främst tillsvidareanställning på ett jobb där jag verkligen trivs och får jobba med böcker hela dagarna. Och det andra att jag fått en egen lägenhet. En tjusig tvåa, vilket innebär att jag kommar få bra mycket mer plats för mina böcker! Dessa två anledningar har inneburit en del tystnad här, men jag har verkligen gillat böckerna jag läst, mest gillade jag Mississippi och Själamakerskan trots det har jag inte kommit mig för att skriva något om dem, men det hoppas jag snart göra. De tre musketörerna läste jag till sommarens klassikerutmaning, så där har jag kommit igång ordentligt. Jag har även börjat läsa ytterligare en hyllvärmare, Norwegian wood som jag hoppas bli klar med i helgen.

Mississippi av Hillary Jordan
Uglies av Scott Westerfeld
De tre musketörerna I av Alexandre Dumas
De tre musketörerna II av Alexandre Dumas
Själamakerskan av Michela Murgia