Den här veckan frågar Annika oss Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld? En riktigt svår fråga, jag tycker att miljöer är hyfsat viktigt men oftast fängslas jag mer av en karaktärs historia, känslor och reaktioner snarare än vart de befinner sig just då. En av mina favoriter är Shantaram av Gregory David Roberts och den utspelar sig främst i Indien, det jag lockas mest av här är att det är riktigt exotiskt och annorlunda, fast egentligen är det ju karaktärerna som gör boken intressant. En annan favoritbok är Middlesex av Jeffrey Eugenides, här är det platser som Grekland och USA som passerar förbi. Platser som jag kan skapa mig en tydlig bild av. Jag gillar miljöer som jag på något sätt kan visualisera, jag läser en del fantasy men jag har svårt att riktigt få en klar bild framför mig och det krävs klart mycket mer då, kanske är jag lite lat.
En miljö som jag önskar att jag kunde kliva in i är ju självklart Hogwarts och Harry Potters värld, jag väntar precis som alla andra fortfarande på det där brevet. I mina ögon är det en av de bästa miljöerna jag läst om, som jag faktiskt kunde skapa mig en bild av (innan filmerna skapade en).
Vilka är de tre bästa böckerna ni läst under 2012? Undrar Lyran i sin tematrio den här veckan. Jag har inte hunnit läsa så mycket i år ännu så jag tjatar på om samma böcker som jag nämnt tidigare, nämligen:
1. Strage text av Fredrik Strage. Som jag nämnde i bokbloggsjerkan är han en fantastisk journalist och krönikör som alltid skriver underhållande och kritiskt utan att på något sett göra sig rolig på någon annans bekostnad. Det känns genuint och ja, jag önskar att jag fick vara vän med honom, fast jag skulle vara så avundsjuk på hans talang.
I Strage text finner ni det bästa som Strage skrivit i olika tidskrifter. Med inriktning på allt ifrån hiphop till skräckfilmer, och så får vi veta varför han stod utan för Filmstaden Sergel och delad ut pengar till folk som sett Arn på bio.
2. Bloodlines av Richelle Mead. Är ett oerhört stort VA-fan, trodde inte att spinoffen skulle leva upp till mina förväntningar, men det gjorde den och jag ser nu verkligen fram emot del två och Sydney. I Bloodlines får vi alltså följa alkemisten Sydney som får i uppdrag att ta hand om Vasilisas syster, hennes enda kvarvarande familjemedlem. Det visar sig bli lättare sagt än gjort!
3. The golden compass av Philip Pullman. Såg filmen när den kom, tyckte den var sådär. Köpte boken eftersom att vi alla vet att boken oftast är bättre. Den stod i min hylla länge, säkert flera år. Men nu har jag äntligen läst den, och nu vill jag verkligen läsa de andra två delarna i serien för att få vet hur det går för Lyra!
George MacDonald, en för mig tidigare okänd författare som efter lite undersökning hade en diger utgivning. Enligt wikipedia var MacDonalds verk en inspiration för både J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis. Hans tidiga fantasyromaner har alltså legat till grund för några av dagens mest välkända och uppskattade författare, att han då glömts bort känns ohyggligt tragiskt. Så nu får han sig en liten push, för jag gillade verkligen The princess and the goblin som är en av författarens barnböcker/sagor och finns i översättning från 1982 då med titeln Prinsessan och de underjordiska.
The princess and the goblin handlar om Prinsessan Irene som är åtta år. Där hon bor finns det många grottor och gruvor med malm som gruvarbetare jobbar i. I dessa gruvor lever varelser som av vissa kallas gnomes (tomtar) och andra kallas goblins (troll). Enligt en sägen i landet levde dessa varelser en gång ovan jord och var precis som människor men kungen hade utkrävt vad de tyckte var för hög skatt av dem och övervakning. Därav har de försvunnit och bosatt sig i gruvorna, de kom bara upp därifrån om nätterna eftersom att de efter många år av boende under jord inte fick något ljus och därav fick känsliga ögon. Att bo under jorden gjorde dem också ännu fulare och det utvecklades till ännu konstigare små varelser.
Prinsessan Irene får därför inte gå ut efter mörkrets inbrott eftersom att dessa varelser är så elaka, men en kväll när hon leker med Lootie så glömmer de bort tiden och helt plötsligt har solen gått ner. De möter trollen men räddas av Curdie en gruvarbetar pojke på tolv år som inte alls är rädd för dem eftersom han vet att de hatar ramsor och rim. Curdie hjälper prinsessan hem. När Curdie en kväll jobbar i gruvan upptäcker han ett trollhus, han förföljer trollen och hamnar mitt i ett stort möte. Det visar sig att trollen vill kidnappa Irene. Curdie fortsätter att förfölja trollen för att ta reda på mer men blir en natt upptäckt. Han tillfångatas och tror att hoppet är ut.
‘You remember I told you that if Lootie were to see me , she would rub her eyes, forget the half she saw , and call the other half nonsense’
‘Yes; but I should have thought Curdie – ‘
‘You are right. Curdie is much farther on than Lootie, and you will see what will come of it. But in the meantime you must be content, I say, to be misunderstood for a while. We are all anxious to be understood, and it’s very hard not to be. But there is one thing much more necessary.’
‘What is that, grandmother?’
‘To understand other people.’
‘Yes, grandmother. I must be fair – for if I’m not fair to other people, I’m not worth being understood myself. I see. So as Curdie can’t help it, I will not be vexed with him, but just wait.’
Så fortsätter sagan, den är spännande och har många intressanta vändningar och självklart ett par moralkakor inbakade. Irene är ett föredöme för alla små flickor (åtminstone på den tiden då boken skrevs) hon är väluppfostrad och ljuger aldrig. Hon är demokratisk och hjälper gärna andra. Men hon är också tuff, hon vågar rädd Curdie från trollen. Jag tycker att man ska läsa sagan på originalspråk för det är inte svår engelska och det är korta kapitel som aldrig blir långdragna, det händer alltid något. Det finns fortsättningar på historien om prinsessan Irene och Curdie för den som får mersmak.
Förra veckan handlade det om att pusha för en författare man gillar, den här gången tycker Annika att det dags att Berätta om årets hittills bästa läsupplevelse.
Jag har inte hunnit läsa så mycket i år (listan finns här), vad det beror på kan jag inte riktigt svara på. Februari blev en dålig månad för att Elizabeth George deckaren inte alls föll mig i smaken men jag kunde ju inte bara låta den vara halvläst eftersom den är kurslitteratur. Å andra sidan läste jag nog årets än så länge bästa bok i februari också! Den jag pratar om är Strage text av Fredrik Strage.
Strage text är en bok där författarens bästa texter är samlade. Fredrik Strage skriver förtillfället i DN och brukar även medverka i TV4s nyhetsmorgon. Boken består alltså av hans bästa journalistiska texter, alltså allt ifrån långa reportage till kortare recensioner, textern sträcker sig från början av hans karriär tills då boken kom ut. Med i boken finns även nyskrivna kommentarer vilket tar varje text i boken till en helt ny nivå, att han ibland kritiserar sig själv är roligt och det känns inte alls lika pretentiöst som t.ex. Andres Lokkos samling i två volymer. Strage känns genuin, någon som man gärna skulle vilja ha som vän, att kunna formulera sig på ett humoristisk sätt och samtidigt kritisera samtiden är en egenskap som få besitter. Det borde vara ganska tydligt nu att jag är avundsjuk på honom. Mina musik och film kunskaper är begränsade, så även på det planet får jag lära mig många nya saker som jag nuförtiden kan glänsa med, nördig fakta är också något som Strage gärna bakar in i sina texter utan att det kännas insnöat.
Fredrik Strage har även skrivit boken Fanssom jag varmt rekommenderar. Mikrofonkåt har jag inte läst ännu men jag tror att jag ska köpa den snart faktiskt.
Hänger på veckans tematrio hos Lyrans Noblesser, temat den här veckan är: Berätta om tre böcker som var överraskande bra!
1984 av George Orwell
En bok som jag länge drog mig för att läsa. Varför har jag faktiskt inget ordentligt svar på, den kändes bara så träig, vad kunde en bok om en framtidsdystopi på 80-talet erbjuda mig? Allt visade det sig. 1984 är inte en bok som passerat sitt bäst före datum, den är fortfarande allt för aktuell och är definitivt en dystopi man måste läsa. Samhällskritik i sin bästa form!
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Svenskan på gymnasiet kändes ibland allt för tråkig, speciellt de delar där man själv skulle fantisera ihop något. Så när läs- och analysprojekten äntligen fick ta plats blev jag överlycklig. Låt den rätte komma in hade jag aldrig ens hört talas om, men omslaget var ju lite annorlunda. Vilken överraskning sen, detta är en av mina favoritböcker och jag älskar Ajvide Lindqvists sätt att berätta en historia på.
The golden compass av Philip Pullman En nyligen utläst bok, som jag faktiskt bara sett filmen på tidigare. Hade inte så jättestora förväntningar, trots att boken i de flesta fall är bättre än filmen. Vilken överraskning en bok helt i min smak, fantasy ihop med en del realism, med det menar jag ju namnen som Svalbard, London m.m. Sådant som på något plan går att relatera och känna igen sig i. Riktigt bra bok och jag är verkligen sugen på att läsa de andra två delarna i serien.
Det är andra gången jag läser Bilbo, men jag känner inte alls igen historien så egentligen är det som att jag läst den för första gången. När filmerna kom och ‘hajpen’ var som störst var jag rätt negativt inställd, hur kunde någonting vara bättre än Harry Potter? Jag har sett de tre filmer i trilogin, dock motvilligt, den sista filmen tvingades jag se mot min vilja och jag kan faktiskt inte uttrycka någon åsikt om dem alls. När det nu var mellandagsrea hittade jag hela boxen på DVD, så när jag läst första boken i serien så ska jag se filmen.
Bilbo är ju som alla vet vid det här lagt den första boken som JRR Tolkien skrev om hobbitar och andra väsen i Sagan om ringens värld. Den publicerades första gången 1937 och har definitivt några år på nacken vid det här laget. Jag tycker inte att det märks för det är en välskriven och välsammanhållen skildring av Bilbos äventyr med dvärgarna och deras resa för att ta tillbaka Ensamma berget och den skatt som Smaug vaktar. Det är i Bilbo som vi för första gången får göra bekantskap med Gandalf och Gollum, båda två mycket listiga och hemlighetsfulla karaktärer.
”Det finns inget som går upp emot att leta om man vill hitta något (så sade åtminstone Torin till de unga dvärgarna). För det mesta hittar man något, men det är inte alltid precis det man har letat efter.” (s.66)
Jag läste boken i en översättning av Britt G. Hallqvist, en översättning som jag förstått är helt acceptabel. Det har ju annars dividerats rätt mycket gällande t.ex. Åke Ohlmarks översättning av triologin. (Den är hans översättning av Sagan om ringen som jag sedan kommer läsa). Efter att ha googlat det lite så hittar jag en del intressant information på wikipedia (man bör vara källkritisk!) som faktiskt är rätt kul att läsa. Just jämförelsen av översättningen av en mening är spännande att se. Ni hittar den här. Men jag ska inte skriva mer om det här nu eftersom det är Bilbo jag läst. Jag tycker i alla fall att Hallqvists översättning framställer boken som en saga och texten flyter lätt. Berättaren i boken är mycket medveten om sin publik och påtalar det ofta genom att säga ”snart ska ni få veta mer om det här”.
För att sammanfatta så gillar jag boken, jag blev positivt överraskad och ser fram emot att läsa den första delen i trilogin trots att det är Ohlmarks översättning. Ni har väl inte missat att Bilbo har blivit filmatiserad och går upp på bio i december 2012.
Det är första gången jag är med i jerkan, men jag hoppas att det ska finnas tid att vara med varje vecka från och med nu. Veckans fråga/uppgift från Annikas litteratur- och kulturblogg är att pusha för en europeisk författare som du gillar. Jag började bläddra lite smått i läsdagböcker och titta lite i hyllan och till min förvåning insåg jag att jag faktiskt mest läser svenska och amerikanska författare, visst slinker det igenom något annat då och då, men de är få. Förvisso ryms det mycket brittiska författare i hyllan också men jag tänkte att jag ville tipsa om en annan författare som ligger mig varmt om hjärtat: Honoré de Balzac.
Honoré de Balzac har varit död ett tag, för att vara exakt, 162 år. Balzac var en av realismens förkämpar och som ni kanske förstått av namnet så är han fransman. Balzacs främsta verk är eposet La comédie humaine översatt ”Den mänskliga komedin”, titeln anspelar självklart på Dantes Den gudomliga komedin. Jag har bara läst Pappa Goriot som är det mest kända av hans verk, boken är en del i ”Den mänskliga komedin” som bygger på flera olika verk, det som länkar samman böckerna är karaktärerna. Balzacs karaktärer återkommer i flera olika romaner och han skapar på det sättet ett eget litet Paris där man för varje bok får lära sig lite mer om någon av karaktärerna, samtidigt som man lätt kan känna igen dem i de andra. Många av Goriots historier publicerades som följetonger i tidningar.
Jag är själv väldigt förtjust i Balzacs beskrivningar av utseenden och omgivningar. Jag vet att många kan tycka att sådant ibland kan bli som utfyllnads material i en bok men Balzacs beskrivningar i Pappa Goriot lyfter verkligen hela boken. Det känns som man är en hyresgäst på det sjaskiga pensionatet där Rastignac först träffar Pappa Goriot. Boken handlar inte så mycket om Goriot utan det är Eugène de Rastignac som är protagonisten i historien. Eugéne som är student bestämmer sig för att skjuta på studierna och istället försöka nästla sig in i Parissocieteten, där möter han den vackra Delphine, en av Goriots gifta döttrar. Jag upplever att böckerna även kritiserar det Paris som är Honoré de Balzacs samtid men mycket av kritiken är tidlös och går alltså att förstå även nu.
Boken har även filmatiserats, jag har inte sett den och kan därför inte säga något om den. Min vän Lingolitt har också läst boken (hon fick den av mig.) Här hittar ni hennes recension.
Mina tidigare arbetsgivare tilldelades årets Gulliverpris! Och jag kan inte annat än säga stort grattis! En välförtjänt utmärkelse! De gör så mycket för barn- och ungdomslitteraturen!
Motivationen lyder: ”Helena Eriksson Berhan och Nina Suatan, har alltsedan de startade Bokspindeln november 2003 arbetat för att skapa en bokhandel, där litteratur och media varken har språkliga eller geografiska gränser. Med en aldrig sinande entusiasm och en imponerande arbetskapacitet har de utvecklat bokhandeln till en självklar mötesplats och resurs för alla som är intresserade av barnlitteratur från olika delar av världen. Deras stora kunnighet och utåtriktade arbetssätt har gjort Bokspindeln till en viktig stöttepelare för alla de organisationer och enskilda, som tror att barnlitteraturen ”kan bygga broar mellan människor och länder”.
Jag beställde lite kurslitteratur härom veckan. Det blev en ganska ansenlig hög trots att jag bara beställde ”skönlitteraturen”. Med tanke på att det bara är en 7,5 hp kurs så är det mycket att läsa. Men det ska bli kul att få komma tillbaka till universitetet och läsa kursen Litteratur och populärkultur. Självklart kan man ju inte beställa böcker utan att fynda något på rean, jag hittade bara en bok på rean som inte var kurslitteratur. Sen blev jag sugen på Zelda också för att jag lånat hem Zelda 2 – kampen fortsätter från jobbet.
Jag fick ganska många böcker i julklapp, jag har tidigare år haft en tendens att inte läsa dem. Så en liten utmaning är på sin plats. Dessa böcker ska jag läsa under året:
Freedom av Jonathan Franzen (25/7-12) What’s new, pussycat? av Alexandra Potter (20/8-12) A discovery of witches av Deborah Harkness (29/6-12)
Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman
Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus Döden på en blek häst av Amanda Hellberg (2/7-12)
Himlen i bay city av Catherine Mavrikakis
Mysteriet på Père-Lachaise av Claude Izner
Nattvandraren av Andrew Taylor
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Den här veckan frågar Annika oss Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld?
Poplitt 