Barnmorskan i Hope River är långt ifrån den fullträff som Mississippi av Hillary Jordan var förra våren, Patricia Harmans debutroman är inte dålig, den faller mig bara inte i smaken. Vid första anblicken har den ingredienser som jag verkligen gillar att läsa om, 30-talets USA och rasmotsättningar men sen är det den lilla detaljen att det faktiskt handlar om en barnmorska och det är där boken tappar mitt intresse.
Barnmorskan i Hope River handlar om barnmorskan Patience Murphy som i 30-talets West Virginia har som livsuppgift att hjälpa nytt liv till världen. Patience bär på en hemlighet om sitt förflutna och när hon får hjälp av den svarta kvinnan Bitsy i sitt arbete som barnmorska retar deras vänskap Ku Klux Klan och sakta men säkert börjar även Patience förflutna att komma ikapp henne.
Det finns många intressanta trådar i historien som dåliga arbetsvillkor och den tidiga fackföreningsrörelsen, rasmotsättningar och värderingar. Men dessa får i min meningen inte tillräckligt med plats utan skymtar mest förbi mellan alla gravida kvinnor vars födslar beskrivs mycket detaljrikt och trovärdigt. Men jag är inte intresserad av komplikationerna som uppstår vid en födsel och kvinnorna som det berättas om är för all del intressanta och det är ett brett spektrum av karaktärer (immigranter, amish, fattiga och rika, svarta och vita), så Harman har verkligen gjort ett ordentligt jobb med sin research för det är trovärdigt, men jag är helt enkelt inte intresserad av den delen.
Som sagt, det är inte en dålig bok utan bara en bok som inte faller mig i smaken.
Recensions ex från Historiska Media
Poplitt 