The Fiery Heart

The Fiery Heart är den fjärde boken i spinoff-serien till Vampire Academy. Jag har sparat lite på den  för Richelle Mead är sån där cut-the-crap författare för mig, jag vet att det alltid är bra. I den fjärde boken berättas historien ur två karaktärers synvinkel, Sydney och Adrian. Jag är inte jätteförtjust i den här typen av berättarteknik, speciellt när den förs in sent i en serie. Veronica Roth gör ju samma sak i Allegiant och där funkar det inte alls.

The Fiery Heart är seg till en början, det är mycket fram och tillbaka i Sydney och Adrians relation, men tillslut kommer historien igång och tempot blir högt. Jag hade inte förutsett vändningen historien skulle ta under de sista hundra sidorna men ser verkligen fram emot nästa bok Silver Shadows som beräknas komma till sommaren. Under våren kommer även filmen som baseras på Vampire Academy, jag har bara sett trailern, men har inte jättehöga förväntningar.

Jag har ignorerat diskberg för den här boken

Ibland behöver man böcker som riktigt går att sluka. Som inte kräver så mycket mental närvaro eller kraft av läsaren. Through the Zombie Glass (White Rabbit Chronicles #2) av Gena Showalter är en sån bok. I maj läste jag Alice in Zombieland som är första delen i serien, och jag överraskades då av att den var så spännande  av jag behövde sträckläsa den. Del två  var alltså ett måste och även den har levererat sträckläsning.

Through the Zombie Glass tar vid strax efter att Alice in Zombieland slutar och Alice och Coles förhållande är skakigt. När ytterligare en av Coles tidigare flickvänner dyker upp i stan inser Alice att vad de har tillsammans kanske inte kommer hålla för evigt. När Alice blir biten av en Zombie när de är ute och patrullerar förändras allt, Alice märkliga förmågor gör att zombiegiftet inte försvinner från kroppen och botemedlet som hjälper andra bara lugnar henne bara en stund. Företaget Anima är tillbaka i stan och den hemliga Mr K vill ha tag i Alice.

Through the Zombie Glass håller ett högt tempo men har en del tråkiga partier där Alice och Coles av-och-på-förhållande är det enda som får ta plats utan att det egentligen för handlingen så mycket framåt. Showalter bryter även en hel del mot de lagar som hon upprättade i första boken för när man befinner sig i andlig form. Allt  som sägs i det tillståndet blir sant i första boken, men i den här boken har de långa samtal.  Att de kan se varandra när de ena befinner sig i andlig form och den andra inte är också något som hittats på till den här boken. Gena Showalter har uppenbarligen behövt skapa dessa funktioner för att kunna göra vissa scener möjliga.

Nu låter det kanske som att jag inte alls gillade boken, men det stämmer inte. Jag har ignorerat mitt växande diskberg hela veckan för att få in så mycket lästid som möjligt. För det är spännande, Gena Showalter vet hur man skapar intressanta karaktärer (om än något stereotypa) och hur man håller tempot uppe i historien. Jag ser fram emot att läsa del tre i serien.

Tillskott i bokhyllan

Förra veckan beställde jag en bok och nu äntligen är den här! Jag lyckades hålla mig tillräckligt länge för ta ett foto innan jag slet upp paketet.

Du som läst de senaste inläggen vet vad det är jag väntat på. Jag skrev om första delen för några dagar sedan och jag vill bara kasta mig över den andra boken i serien.  Det är såklart The Eternity Cure jag pratar om! Nu ska jag äntligen få vet hur det går för Allie,

Förbjuden kärlek och vampyrer i The Immortal Rules

Engelskspråkiga författare gillar att tacka, de skriver ofta i sina Acknowledgments om hur tacksamma de är för sina föräldrar, husdjur, vänner, redaktörer med mera. Jag brukar faktiskt läsa allt tackande för ibland kan det dyka upp något intressant, som i Julie Kagawas Acknowledgments i The Immortal Rules.  Hon skriver där att hon i början på sin författarkarriär aldrig tänkte skriva en bok om vampyrer, det var redan gjort av andra och hon trodde sig inte ha något att tillföra. Men när hon då skriver sitt tacktal så är hon glad att hon kom på andra tankar, och det kan även jag säga att jag är.

The Immortal Rules är den första boken jag läser av Kagawa men jag har sett att hon hyllats av bokbloggar för sin Ironfey-serie så det är inte det sista jag läser av henne. Kagawa är ingen stor författare som kommer att belönas med priser, men hon vet hur man skriver en bladvändare, hon vet precis som Stephenie Meyer, Suzanne Collins med flera hur man skriver en spännanden historia, hon skapar karaktärer som ibland är lite klichéartade men som man trots allt ändå hittar beröringspunkter med.

Så vad handlar boken om? Vampyrer såklart, i en framtidsdystopi, vad annars? Man måste ju hoppa på tåget när det går så att säga. Allison Sekemoto bor i New Covington en stad som delats in i olika sektioner, en för människor och en för vampyrer och deras ”husdjur”. Som människa kan du vara registrerade eller oregistrerad. Som registrerad lämnar du blod till vampyrerna och i gengäld får du matkuponger för att överleva och som oregistrerad finns du helt enkelt inte, du är lagligt byte för alla.  Allie som hon föredras att kallas lever som oregistrerad, tillsammans med sitt gäng kämpar hon för att överleva dagen. Utanför New Covingtons murar finns ”rabids” som enklast beskrivs som en blandning mellan zombie och vampyr. När Allie söker efter mat utanför muren attackeras hon av monstren, hon ligger för döden när en vampyrer dyker upp och erbjuder henne två alternativ, att dö en slutgiltig död eller att fortsätta leva som vampyr.

Det där är bara de inledande händelserna, det händer långt mycket mer efter det och Allie har aldrig en lugn stund. Det är spännande, en bladvändare, jag måste hela tiden få veta hur det går för henne. Som sagt det är ingen framtid nobelpristagare vi har att göra med, men det är lättläst och framförallt är det en sån där bok som skapar läslust, en bok som man inte vill lägga ifrån sig. Självklart har jag beställt hem den andra delen i serien The Eternity Cure , jag kan knappt vänta tills jag får veta hur det går för Allie och Zeke.

Tematrio – sommarens läsning

Den här veckan vill Lyran att vi berättar om tre bra böcker vi läst i sommar. Jag har ju fortfarande semester så än är sommaren inte slut för min del!

1. En bok som var oväntat bra var Världskrig Z, jag tyckte till en början att den var seg och omständlig men ju mer jag läste desto bättre blev den. Läsningen tog ovanligt lång tid, jag höll på med den nästan en månad, men det var det värt. En bok som skildrar människans natur på ett så trovärdigt sätt är värd lite extra tid, för den är långt mer än en zombiebok.

2. Yi av Oskar Källner är förvisso bara en novell, men jag tycker verkligen att den är fantastisk och jag vill läsa mer SF och hoppas att Källner skriver vidare på den värld han skapat.

3. The Immortal Rules är en spännande vampyrdystopi som jag inte hade jättestora förväntningar på, men så fort jag kom hem i söndags var jag tvungen att beställa andra delen i serien för den var en riktig bladvändare. Så nu väntar jag på mitt bokpaket!

2 x Cassandra Clare

Nu har jag läst de båda första böckerna i Cassandra Clares serie The Mortal Instrument (City of Bones / Stad av skuggor)  och The Infernal Devices (Clockwork Angel). Båda serierna handlar om Skuggjägare (Shadowhunters) och det är flera av karaktärerna förekommer i båda serierna. The Infernal Devices utspelar sig i London på 1800-talet och The Mortal Instruments utspelar sig i New York i nutid.  Jag läste Stad av skuggor före Clockwork Angel men inser i efterhand att jag nog borde börjat med Clockwork Angel.

Clockwork Angel

Tessa Gray anländer till England i maj 1878, hon ska äntligen få träffa sin bror Nate igen. Men när hon kommer i land är det inte hennes bror som möter hennes utan The Dark sisters, det har ett brev från Nate så Tessa litar på dem. Systrarna håller Tessa fången. Samtidigt utreder skuggjägarna Will och Jem ett brott som knyts till systrarna och när de slår till hittar de Tessa.

Clockwork Angel har ett konstant högt tempo och innehåller många oväntade händelser – en riktiga bladvändare som jag har haft svårt att lägga ifrån mig. Jag har redan börjat läsa andra delen i serien, Clockwork Prince, och är glad att jag även har tredje boken hemma för jag måste verkligen veta vad som händer. Jag gillar karaktärerna, Will är med sin mörka humor konstant rolig och Tessa får mig ofta att le när hon snäser åt Will. Jem är den karaktär som är mest sympatisk, men självklart har han sina egna demoner. Triangeldramat mellan Jem, Will och Tessa gissar jag kommer att fortsätta i de andra böckerna, även om jag tror att jag vet hur det kommer att sluta så gissar jag att Clare kommer att överraska mig på vägen. Flera av karaktärerna som Magnus Bane och Church möter vi även i City of Bones.

City of Bones / Stad av skuggor

Clary har fått mig sig sin bäste vän Simon till  klubben Pandemonium. Kvällen tar en oanad vändning när Clary ser hur tre ungdomar dödar en kille inne på klubben, när hon försöker ingripa inser hon att ingen annan kan se mördarna. Clary försöker skaka av sig händelsen men dagen efter möter hon en av mördarna på ett café. Samma kväll försvinner Clarys mamma från deras lägenhet.

Cassandra Clare lyckas i City of Bones inte ge mig samma känsla och intresse för karaktärerna som hon gör i sin serie The Infernal Devices.  Men hon lyckas bygga upp en intressant historia som griper tag och tar oanade vändningar precis när man tror att man fått klart för sig hur allt ligger till.  I båda böckerna kretsar historien kring flickor som anser sig harmlösa och ganska vardagliga och som utvecklas och tuffar till sig och pojkar som är hårda krigare till ytan och som försöker dölja sina känslor innanför det hårda skalet. Jag kommer definitivt fortsätta läsa båda serierna för jag vill verkligen veta vad författaren har för planer för sin historia men boken är långt ifrån samma bladvändare som Clockwork Angel.

 

Tack till Bonnier Carlsen som skickade läsex på Stad av skuggor.

Demoner, vampyrer, häxor, tidsresor och en del verklighet

Deborah Harkness skriver riktiga tegelstenar och hon gillar att blanda upp fiktionen med fakta. Jag läste den första boken A Discovery of Witches förra året på min semester. När jag sedan köpte Shadow of Night så var även den given semesterläsning, för man behöver ge den lite tid, både för att komma in i historien, lära känna karaktärerna och för att det är så många sidor!

I första boken A Discovery of Witches lär vi känna Matthew och Diana. Vi följer deras jakt på boken Ashmole 782 som är nyckeln till kunskapen om demoner, vampyrer och häxors ursprung. Samtidigt utvecklas känslorna mellan Matthew och Diana, deras relation ses inte på med blida ögon av de andra övernaturliga. I Shadow of Night lämnar Matthew och Diana vår tid och reser tillbaka till slutet av 1500-talet. Där påbörjar de ett sökande för att få veta mer om Dianas krafter och de fortsätter leta efter Ashmole 782. I 1500-talets England möter de bland annat William Shakespear, Christopher Marlowe och drottning Elizabeth I som visar sig vara viktiga byggstenas i deras historia.

Deborah Harkness bygger upp en trovärdig historia när hon blandar verkliga historiska händelser med fiktionen. Hon målar upp en värld som är smutsig och temperamentsfylld – människorna gör vad de kan för att överleva dagen och klassamhället är ständigt närvarande. Karaktärerna befinner sig i en gråzon, de är varken goda eller onda utan snarast mänskliga.
Kanske att boken är lite för lång, jag tror absolut att Harkness skulle kunna korta ner den och ändå få precis allting sagt som hon vill, för en del partier är onödigt långa. Å andra sidan är jag väldigt förtjust i författare som tillåter sin historia att flyta ut men samtidigt lyckas behålla kvaliteten på historien. Det är inte alla som bemästrar det.

Jag väntar med spänning på den tredje boken i serien som jag gissar är minst lika tjock som de två föregående. Kanske blir det nästa års semesterläsning?

Lite höstpepp! – del 1

 

Har snabbläddrat lite i SvBs höstkatalog på jobbet och det ser knappast ut som att jag kommer att sakna något att läsa. Jag tror att det är lättast att dela in de kommande böckerna i genre för att få en sorts översikt, det är mest fantasy, sf och skräck men det har slunkit med några romaner också för inget är så bra som en välskriven och tänkvärd roman. Men de böckerna och lite annat smått och gott får ett eget inlägg för annars blir det alldeles för långt.

Fantasy:
Serafers drömmar av Ola Wikander – äntligen kommer den i pocket!
Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg – jag var egentligen inte jätteimponerad av Cirkeln och har ännu inte läst Eld, trots detta känner jag ett behov att veta hur historien slutar.

Paranormal Romance:
Mörk ängel av Laini Taylor – jag har läst en hel del recensioner, änglar är inte helt min kopp te, men jag är villig att ge den ett försök.

Science fiction:
Enders spel av Orson Scott Card – en riktig klassiker som jag bara måste läsa. Känner att sf är en genre jag behöver upptäcka mer av.
Drömgångaren  av Samantha Shannon – känns mycket lovande, en dystopisk framtidsskildring med utomjordingar.
Den femte vågen av Rick Yanecy – den kommer redan 1 augusti men får vara med bland mina höstböcker, läste en del om den redan i våras på engelska så jag hoppas att den är bra.

Dystopi:
Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.
Jessie Lambs testamente av Jane Rogers – boken har tilldelats Arthur C. Clarke Award så den lever nog upp till förväntningarna!
Legend av Marie Lu – sägs påminna om Hungerspelen och Divergent, ja det känns uttjatat men jag är ändå nyfiken.
Rekviem av Lauren Oliver  – jag har inte läst de första två delarna ännu (de står i hyllan så snart kanske!) men det hindrar mig inte från att längta.

Skräck:
De fördömda av Joyce Carol Oates – jag älskar JCO men har inte läst någon av hennes mer skräckromantiska romaner, den här verkar väldigt lovande!
Samlingen av Petrus Dahlin – det är kanske inte ren skräck, men det kommer fler å fler vodooböcker.

Mitt tredje möte med zombies – Alice in Zombieland

Re-tellings av älskade sagor har blivit allt mer populära i litteraturen (t.ex. Cinder av Marissa Meyer) men också på TV finns det en del som t.ex. Grimm och Once Upon a Time. Jag skulle inte vilja kalla Gena Showalters Alice in Zombieland  för en re-telling av Alice i Underlandet då det förkommer väldigt få kopplingar till Lewis Carrolls älskade och uppskattade verk i boken, det är karaktären Alice och en viss vit kanin som är de tydliga parallellerna som går att dra mellan böckerna. Showalters kapitelnamn flirtar också en del med Carrolls sätta att uttrycka sig på.

Alice in Zombieland var en glad överraskning för mig, jag hade inte trott att jag skulle tycka att den var så spännande och jag tvingades sträckläsa  klart den en sen kväll! Det är inte djup litteratur utan är ren och skär underhållning –  helt enkelt perfekt för några lata timmar i solen!

Boken handlar alltså om Alice Bell, en helt vanlig tonåring. Eller kanske inte helt vanlig, hon får inte dejta eller gå utanför hemmet när det blivit mörkt, hennes pappa påstår nämligen att det finns monster därute i mörkret som är ute efter dem. Trots detta lyckas Alice övertyga sina föräldrar att besöka lillasyster Emmas dansuppvisning trots att det kommer att vara mörkt när det åker hem. Det är också denna händelse som ställer hela Alice liv på ända, och hon börjar sakta inse att pappans monster kanske inte bara är skuggor i mörkret.

Boken innehåller flera oväntade vändningar och het kärlekshistoria. Jag väntar med spänning på den andra boken om Alice – Through the Zombie Glass som kommer till hösten.  Omslagen är också riktigt snygga!

Häxor, demoner, vampyrer och L’Occhio di Dio

I Demonglass lämnar Sophie Mercer Hex Hall för att genomgå den outhärdliga proceduren för att bli av med sina krafter, för som hon upptäckte i första boken är hon inte en häxa utan en demon. Behandlingen utförs i London, så hon bestämmer sig för att tillbringa sommarlovet där tillsammans med sin pappa och sin bästa vän vampyren Jenna. L’Occhio di Dio eller The Eye som de ofta kallas fortsätter att jaga Sophie och alla andra övernaturliga varelser.

Historien berättas av Sophie som ofta är väldigt sarkastisk och ironisk i sina samtal och tankar. Man kommer lätt in i hennes jargong och hon är oftast väldigt rolig. Rachel Hawkins har lyckats skapa flera roliga och starka kvinnliga karaktärer i boken och historien utspelar sig i nutid där magiska krafter existerar parallellt med de ovetande människorna. Den här sortens fantasy är den jag gillar bästa, där vår värld och den magiska världen finns tillsammans. Det är enklare för min del att relatera till faktiska platser än till påhittade platser.

Jag gillar boken för att det är ett högt tempo och inga onödiga händelser som gör att historien står och stampar. Jag måste verkligen läsa den sista delen Spell Bound i serien snart, kanske får den följa med i nästa bokbeställning.