Om exakt en vecka går jag på semester, förvisso bara en vecka så jättemycket kommer jag inte att hinna läsa. Just nu försöker jag klura ut vad jag ska ta med mig, några av de potentiella reskamraterna är de två tegelstenarna Shadow of Night av Deborah Harkness och Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Jag tänker att tar jag med mig någon av dem så har jag läsning för en hel vecka.
Å andra sidan är jag sugen på att läsa City of Bones och Clockwork Angel som stått i hyllan ett halvår nu och Stephen Kings Carrie. Jag har inte läst något av Stephen King vilket känns som att man borde göra, det räknas väl nästa till allmänbildningen!
Sen har jag såklart den här månadens bokcirkelbok En storm kom från paradiset som jag ska cirkla om innan midsommar och inte ens har fått tag i ännu.
I Charlaine Harris näst sista bok i serien om Sookie Stackhouse är vampyrkungen Felipe de Castro i Shreveport för att förhöra Eric och de andra vampyrerna. När liket av en kvinna som besökt Erics fest dyker upp på gräsmattan utanför hans hus är det Sookie och Bill som måste ta reda på vad som hänt. Sookie tror att den döda kvinnan inte har något med henne att göra, men hon kan inte ha mer fel, hon har en fiende närmare än vad hon någonsin kunnat ana.
Deadlocked är den tolfte boken i serien och det övernaturliga börjar bli lite för övernaturligt och serien går lite på tomgång. Trots detta gillar jag boken, jag tycker om Sookie och jag gillar att till och med i bok tolv kan historien ta oväntade vändningar. Sookie har utvecklats genom serien, hon har blivit mer trygg i sig själv och är inte längre så blåögd, hon ifrågasätter andras motiv mycket mer. Hennes ställning i samhället har också utvecklats och hon har blivit en viktig medelpunkt för de flesta karaktärerna i Bon Temps. Att boken utspelar sig i nutid tycker jag om och att Charlaine Harris lyckas få med riktiga händelser i boken, som översvämningen i New Orleans som hon skrivit om i tidigare böcker, gör serien till mer än en platt Paranormal Romance.
Charlaine Harris språk är enkelt och jag har läst alla böckerna på engelska, det smyger sig in lite sydstatsdialekt i böckerna och det tycker jag är både bra och roligt.
Trots att det då alltså är tolfte boken i serien och Charlaine Harris verkar ha börjat få slut på idéer så gillar jag boken och den är läsvärd. Jag ser även mycket fram emot att läsa sista delen i serien Dead Ever After och novellsamlingen A Touch of Dead. Dead Ever After har ju upprört väldigt många, och till och med genrerat en del dödshot av författaren – så det ska bli väldigt spännande att se vad hon gör med karaktärerna nu när serien fått ett avslut. Böckerna är för mig något av ett guilty pleasure och jag läser gärna om Sookie när jag hamnat i en lässvacka för då hittar jag alltid tillbaka. Jag tycker faktiskt att TV-serien är riktigt bra också även om den har tagit en annan väg än böckerna så kompletterar de varandra fint.
Finale är sista delen i Becca Fitzpatricks Hush Hush-serie. Konflikten mellan ärkeänglar, fallna änglar och nefiler är de fyra böckernas gemensamma tema och i sista boken får den äntligen sin upplösning. Nora är säker på sin kärlek till Patch men hennes nya roll som rebelledare försvårar deras relation, att slutstriden kommer allt närmare gör det svårt för dem att vara tillsammans och tillslut måste Nora hålla sitt löfte till sin far Hank och ta nefilernas strid mot de fallna änglarna. Finale är en av de sämre böckerna i serien, slutet känns krystat. Många händelser får oväntade vändningar och det finns en hel del oanade utvecklingar av karaktärerna. Men det håller inte hela vägen igenom.
Språket är väldigt enkelt och historien berättas från Noras synvinkel.
Serien lämnar tyvärr inget större avtryck och den bästa boken i serien är den första delen Hush Hush, men det känns skönt att ha avslutat en serie för jag har alldeles för många påbörjade. Jag tror faktiskt att serien skulle göra sig väldigt bra som film så det är säkert bara en tidsfråga.
Precis som med The Host så läste jag Isaac Marions Varma kroppar för att jag skulle se filmen. Varma kroppar handlar om en framtidsvärld där en zombieepidemi spridit sig över världen. R är en av all dem som blivit smittad. Han lever på en övergiven flygplats tillsammans med flera andra zombies och några skelett (skelett är zombies som utvecklats ytterligare ett stadie, de äter t.o.m. andra zombies). De besöker staden för att hitta mat, när de äter en mänsklig hjärna får de möjlighet att känna något igen, de får under en kort stund besöka offrets minnen och känslor. Det är när R äter en killes hjärna som han möter Julie.
R är till en början en ganska fåordig men humoristisk zombie som berättar sin historia. När han möter Julie börjar han utvecklas både fysiskt och psykiskt. Julie bor innanför murarna i arenan, hennes pappa styr samhället med järnhand och anser att zombierna är ett hot mot mänskligheten som inte kan botas. Samhället består av civila som sköter det dagliga livet innanför arenans väggar och de trupper som besöker utsidan för att hitta nödvändiga mediciner och försvara deras hem. Det finns flera små samhällen på olika platser i staden där överlevande bor och arenan har kontakt med Goldmangloben.
Det är R som berättar historien och han gör det på ett okomplicerat sätt, hans intresse för musik är en viktig del i boken. Boken är en riktig Romeo och Julia berättelse med förbjuden kärlek, vilket namnen på karaktärerna också antyder, R och Julie.
Jag har inte läst så mycket om zombies tidigare och det här var den första kärlekshistorien jag läste om dem. Det dystopiska samhället som beskrivs känns trovärdigt och jag gillar flera av karaktärerna. Ibland tappar boken fart och går lite på tomgång. Överlag en helt okej bok även om jag måste säga att jag tyckte filmen var roligare och mer underhållande. Det är inte nödvändigt att läsa boken för att uppskatta filmen. Filmen tar med många väsentliga händelser från boken och skarvar och byter ut en del för att det ska bli roligare, det är trots allt en rom-zom-kom(romantisk-zombie-komedi). En läsvärd bok och en sevärd film för den som vill göra en första bekantskap med zombies.
Innan jag läste Stephenie Meyers The Host (Genom dina ögon, Damm förlag) hade jag bara hört en positiv kommentar om boken, resterande sa att den var svår att komma in i och att de givit upp efter bara några sidor. I och med att jag fick veta att boken skulle bli film kände jag att det var dags att läsa den. Genom dina ögon utspelar sig i USA i en nära framtid, världen har invaderats av en ras som tar över och kontrollerar människornas kroppar och sinnen. Vandraren är en av de Själar som tilldelats en kropp på jorden, Melanie Stryders kropp, Vandraren vet att det är plågsamt att ta över en vuxen kropp som har alla minnen av ett tidigare liv. Vad Vandraren inte visste är hur svårt det är att ta en över kropp där den tidigare ägaren inte vill släppa taget.
Melanie och Vandrarens tankar varvas i boken och det pågår ständigt ett inre samtal mellan de båda karaktärerna. Karaktärerna är väldigt olika och det är därför ganska enkelt att hänga med i vem som säger/tänker och tycker vad. Både Vandraren och Melanie utvecklas och blir mer accepterande gentemot varandra samtidigt som konflikten kring vem som har rätt till kroppen fortsätter. Precis som i Meyers Twilight-serie finns en kärlekstriangel och den omöjliga/förbjudna kärleken, ett grepp som gör att man vill veta hur det ska gå, vem ska få flickan?
Människornas samhälle existerar inte och i Själarnas samhälle finns varken pengar eller ondska, man litar på varandra och ingen ljuger. De få människor som ännu inte tagits över räknas som rebeller och måste med alla medel stoppas, de är farliga och ondskefulla. Genom dina ögon handlar mycket om acceptans och att övervinna sina fördomar. De rebeller vi får följa i boken har ett samhälle som bygger på självhushållning, att alla hjälps åt och beslut tas tillsammans som en demokrati, trots att det hela tiden finns en person som har veto i alla beslut.
Boken berättas i jagform av Vandraren, ibland får vi även återblickar in i Melanies tidigare liv, men det är Vandrarens upplevelse av minnet som beskrivs. Boken har ett något vuxnare tilltal än Twilight-serien då karaktärerna är något äldre, gillar man Meyers sätt att skriva en historia är Genom dina ögon en nästan självklar fortsättning trots att den räknas till en annan genre än böckerna om Bella och Edward.
Ska du se filmen rekommenderar jag att du läser boken först, för filmen tvingas korta ner många av de stickspår som boken har och fungerar främst som ett komplement till boken och man får ut väldigt lite av filmen om man inte har all den bakgrund som finns i boken.
I Richelle Meads tredje del i spin-off serien om Sydney Sage fortsätter Sydney att ifrågasätt sitt eget sätt att leva och agera som alkemist. Efter sitt möte med The Warriors of Light i förra boken The Golden Lily söker Sydney efter den före detta alkemisten Marcus Finch. Sydneys lärare Ms Terwilliger fortsätter att försöka få henne intresserad av magi och det blir allt tydligare att Sydney har kraftfull magi inom sig. När någon börjar attackera kraftfulla unga häxor tar Sydney tillsammans med Adrian upp jakten.
I The Indigo Spell fortsätter Adrian att få allt mer plats i historien och relationen mellan Sydney och Adrian fortsätter att utvecklas. Adrian har sedan Vampire Academy varit en av mina favoriter, han utvecklas ständigt och hans sätt att agera i böckerna är sällan helt solklart men får alltid en logisk förklaring framåt slutet. Sydney fortsätter också att utvecklas även om det hela tiden cirklar runt hennes sociala egenskaper, hur hon umgås med andra och hennes inställning till sig själv och sin egen kropp. Jag gillar att hon är smart och inte så våpig, de starka kvinnliga karaktärerna är en av Richelle Meads styrkor.
Boken fortsätter att utspela sig på internatskolan i nutidens Kalifornien, även om stora delar av handlingen utspelar sig utanför skolans trygga område i sökandet efter Marcus Finch och i jakt på den som attackerar unga häxor.
Bonnier Carlsen som givit ut Vampire Academy på svenska har ännu inte valt att översätta Bloodlines-serien. Språket i böckerna är enkelt och innehåller få komplicerade ord. Det är en bra serie att läsa om man inte läst så mycket på engelska tidigare. Boken berättas i jagform från Sydneys synvinkel och det ryktas om att nästa bok i serien, The Fiery Heart, ska vara berättad både från Sydney och Adrians perspektiv i vartannat kapitel.
Jag längtar redan nu efter den fjärde boken för att få reda på alla lösa trådar. The Indigo Spell är precis lika spännande som alla tidigare böcker jag läst av Richelle Mead. Hon vet hur man skriver för att hålla läsaren på tårna.
Idag kom mitt paket från Adlibris, egentligen skulle jag bara beställa en bok, men vem klarar sånt egentligen?
Så i paketet hittade jag såklart The indigo spell som var anledningen till att jag beställde. Sen slank Liten parlör för älskande med, den var billig och den ännu billigare boken Var är Alaska? hittade också hem till mig.
Måste läsa klart Mo Yan – vill läsa andra böcker nu!
Idag kom mitt paket från Adlibris, egentligen skulle jag bara beställa en bok, men vem klarar sånt egentligen?
Poplitt 