Archive | Skönlitteratur RSS feed for this section

Enders spel

25 Feb

Enders spel är problematisk att skriva om, inte på grund av handlingen utan på grund av sin författare, främst för hans homofobiska åsikter. Jag tror att man ibland kan behöva se ett litterärt verk autonomt sin författare även om det är oerhört svårt, för Cards religiösa läggning lyser igenom.

endersspelEnders spel handlar om Andrew ”Ender” Wiggin som är tredje barnet i familjen Wiggin. Sjuttio år tidigare avslutades det andra giftingkriget och man rustar för en sista strid mot dem. Enders syskon Peter och Valentine har båda varit kandidater för stridsskolan, men avfärdats som för sociopatisk och för empatisk. Ender uppvisar den rätta balansen mellan de två och skickas till skolan i rymden för att tränas i strid.

Card skriver väldigt könsstereotypt och att låta Valentine som flicka vara den empatiska känns som en överanvänd kliché. Ender är 6 år i bokens början och redan på de första 30 sidorna dyker det upp meningar som ”Att gråta inför mamma och pappa och den här militären, det var skamligt.” (s.25).  Det känns så trist att värderingar som dessa finns i boken. Boken börjar kännas något daterad som science fiction då mycket av framtidstekniken som beskrivs har motsvarigheter i dagens samhälle, å andra sidan är vissa bitar av boken fortfarande spännande modernt. Det är bra driv i boken och det är ofta jag glömmer bort att Ender bara är ett barn för dialogen är väldigt vuxen. Enders spel är första delen i en serie men jag känner inget behov av att läsa de andra delarna för den här funkar lika bra som en solitär och boken slut känns oväntat men otillfredställande och väldigt amerikanskt.

Förlora för att vinna

12 Feb

förloraförattvinnaSophie är jordens utsända diplomat på den avlägsna planeten Vailao, i grunden är hon egentligen forskare och rollen som diplomat gör henne närmast rastlös. Tanken är att hon ska lära känna vailanerna samtidigt som de lär känna henne, men de gör få framsteg och Sophie känner att vailanen Raolal döljer något för henne. Aldrig kunde väl Sophie gissa att det Raolal försöker dölja är ett krig mellan två städer, där armén från Eco består av barn. Sophie blir intrasslad i kriget mellan Droll och Eco och hennes kunskaper om jordens uppfinningar blir hennes räddande ängel.

Vailanerna påminner mycket om människor, men den stora skillanden är att de genomgår annorlunda utvecklingsfaser, deras fysik är i mångt och mycket lika men de är något längre och mer färgglada. Förlora för att vinna är en science fiction historia med några delar fantasy. Bokens fokus ligger på relationerna mellan karaktärerna och den innehåller väldigt många karaktärer och det är ibland svårt att hålla isär namnen, som även förändras beroende på karaktärens utvecklingsfas. Jag tror att historien tjänat på att ha färre karaktärer för jag tappade bort mig både en och två gånger, speciellt i slutet när flera nya karaktärer presenterades.

Förlora för att vinna är en ungdomsroman men många snabba vändningar och oanade knorrar. Eva Holmquist vaggar in dig i tron att det är ett krig med en armé av barn som boken kretsar kring, men halvvägs igenom tar historien en annorlunda vändning och bjuder på långt mer än krig mellan två städer på en främmande planet.

Jag har tidigare läst novellen Flykten från paradiset som ingår i antologin Maskinblod.

Among Others

28 Jan

among-others‘It doesn’t matter. I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.’

Among Others är en bok om en vanlig flicka i en vanlig värld, där magin liksom sipprar igenom sprickorna. Jag var och lyssnade på Jo Walton på Fantastika 2013 och gillade hur hon pratade om bland annat Fandom – så hennes prisbelönta Among Others hamnade på ”måste-läsa”-listan.

Among Others handlar om Morwenna som växt upp i Wales med en halvgalen mamma som utövar svart magi och älvor som bosatt sig i ruinerna från de gamla industrierna. Boken börjar 1975 men hoppar raskt fram till hösten 1979. Morwenna har rymt från sin mamma och träffar sin frånvarande pappa som sänder henne till flickskolan Arlinghurst. Hon passar inte alls in och hon tar sin tillflykt till science fiction och fantasylitteratur, i ett försök att hitta likasinnade utövar hon magi, men magin drar även till sig hennes mor och en konfrontation kan tillslut inte undvikas.

Den här boken var inte alls vad jag trodde, att Den döda zonen försökt läsa men lagt den ifrån sig gjorde mig tveksam. Among Others är rätt sävlig och lite småputtrig. Det är en bok som handlar väldigt mycket om läsning av andra böcker, men som i beskrivningen lovar så mycket mer. Och visst förekommer det magi, och visst blir det en konfrontation med modern, men det är hela tiden lite småputtrigt och jag vet inte om jag skulle kalla boken en fantasy. Det är snarare magisk realism. Det är aldrig dåligt, det är ett fantastiskt språk och en fin historia om en vanlig flicka i en vanlig värld. Älskar du sci-fi får du väldigt många boktips.

In the Shadow of Blackbirds

25 Jan

intheshadowofblackbirdsÅret är 1918, Spanska sjukan härjar i USA samtidigt som första världskriget ödelägger Europa. Mary Shelley Black har fått lämna sitt hem för att flytta till sin moster i San Diego. Människor dör som flugor i staden och allt fler intresserar sig för spiritualismen och besöker seanser. Ljuspunkten i Mary Shelleys tillvaro är breven från Stephen, pojken hon älskar som tagit värvning i armen och lämnat USA för att kämpa i kriget i Europa. Men plötsligt slutar breven komma, och Moster Eva tar med sig Mary Shelley till Julius som är Stephens bror och som fotograferar spöken. Hon tror inte på spöken men när det visar sig att Stephen stupat i  kriget tvingas hon tänka om kring liv och död.

In the Shadow of  Blackbirds är rätt långdragen och omständlig. Det tar lång tid innan det blir spännande och boken lever inte upp till de förväntningar jag hade. Jag hade hoppats på mer seanser och spöken, men det mest av historien kretsade kring kärlek och influensan. Jag gillar Mary Shelley, hon är tuff och gör som hon vill trots att de vuxna försöker kuva henne och få henne att passa in i en mall.

Blessing plus curse equals blursing

12 Jan

”The Werids had always been a little peculiar, but not one of them suspected that they’d been cursed.”

Born Weird är Andrew Kaufmans fjärde bok, jag har läs två av hans tidigare böcker och han behåller samma stil även i denna lite längre roman.
De fem syskonen Weird har alla fått var sin välsignelse av sin farmor Annie vid födseln, när Annie på sin dödsbädd inser att dessa välsignelser snarare blivit förbannelser för syskonen bestämmer hon sig för att ta tillbaks dem.  Den yngsta av systrarna, Angie som fått välsignelsen att alltid förlåta, besöker farmodern på sjukhuset och får veta att hon måste samla ihop alla syskonen på sjukhuset senast den 20 april kl. 7.39 p.m. för exakt då kommer hon att dö.

Born Weird är ofta tragikomisk och Kaufmans surrealistiska och välformulerade berättarstil  gör att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Precis som i The Tiny Wife vet man inte riktigt vilka vändningar historien ska ta och som läsare överraskas du i varje nytt kapitel.  Jag längtar redan efter mer av Kaufman och det lutar åt att jag måste beställa hem The Waterproof Bible snart.

”‘No one gets found in love. Everyone gets lost in it. Because love is overwhelming. It’s beyond your control. You have to relinquish control to be in love. And that’s a good thing. There’s beauty to being lost in something bigger than you. ‘The bad part is that you’re now vulnerable to them. They can hurt you in ways that no one else can’, Lucy said.” – Born Weird, s. 259

 

Amatkas melankoli tränger in överallt

7 Jan

amatkaAmatka är ett melankoliskt och grått dystopiskt framtidssamhälle. Jag får intrycket av att det skulle kunna vara i Ryssland, kanske främst på grund av bokens omslag, men egentligen kvittar det vart vi är. Det är kallt, mörkt och framförallt melankoliskt. I Karin Tidbecks roman befinner vi oss i ett samhälle styrt av blanketter och rutiner. Allting måste märkas. Märker du inte upp att dina skor är skor, att din stol är en stol så förvandlas saken till en enda kladdig sörja. Brilas Vanja Essre Två, eller Vanja som hon kallas största delen av tiden skickas ut från företaget Hygienspecialisterna i Essre för att undersöka hygienvanornar i Amatka.  Men i Amatka möter hon Nina och Amatkas många obesvarade gåtor slukar henne. Vad hände egentligen i rekreationshallen och med Berols Anna? Vad ska styrelsen egentligen göra med allt finpapper?

Amatka presenteras som ett tankeexperiment, och det är den verkligen. Jag får inte riktigt kläm på slutet av boken, men egentligen kvittar det. Det melankoliska och grå suger in mig och det känns som jag befinner mig i Amatka, jag är en del av historien. Jag äter, dricker och andas svampen. Varför är en sked en sked och en penna en penna, därför att vi bestämt det, vad händer när vi glömmer den? Det är fint hur Tidbeck inte gör någon stor sak av Vanjas och Ninas relation, den är självklar. Jag ser fram emot att läsa mer av Tidbeck trots att hon lämnat mig med så många frågor när jag läst sista sidan i Amatka.

Amatka är den första boken jag drog ur min TBR-jar, näst på tur är Andrew Kaufmans Born Weird.

 

The Fiery Heart

5 Jan

The Fiery Heart är den fjärde boken i spinoff-serien till Vampire Academy. Jag har sparat lite på den  för Richelle Mead är sån där cut-the-crap författare för mig, jag vet att det alltid är bra. I den fjärde boken berättas historien ur två karaktärers synvinkel, Sydney och Adrian. Jag är inte jätteförtjust i den här typen av berättarteknik, speciellt när den förs in sent i en serie. Veronica Roth gör ju samma sak i Allegiant och där funkar det inte alls.

The Fiery Heart är seg till en början, det är mycket fram och tillbaka i Sydney och Adrians relation, men tillslut kommer historien igång och tempot blir högt. Jag hade inte förutsett vändningen historien skulle ta under de sista hundra sidorna men ser verkligen fram emot nästa bok Silver Shadows som beräknas komma till sommaren. Under våren kommer även filmen som baseras på Vampire Academy, jag har bara sett trailern, men har inte jättehöga förväntningar.

USA är en jobbig plats för Gudar

30 Nov

Amerikanska gudar är mitt första möte med Neil Gaimans författarskap, ett författarskap jag bara hört gott om, och jag blev inte besviken.

amerikanskagudarAmerikanska gudar tar sin början i fängelset där Shadow avtjänat tre år, hans cellkamrat bedragaren Low Key Lyesmith lånar honom ett exemplar av Herodotos bok Historia, en bok som visar sig bli mycket viktig för Shadow.  Shadow släpps ut från fängelset några dagar tidigare än väntat, hans möts av budet att hans fru omkommit i en bilolycka.  Han bestämmer sig för att ta sig hem, men på vägen möter han den hemlighetsfulle Wednesday som för ett krig mot de nya gudarna och han har bestämt sig för att få med Shadow i kampen.

Neil Gaiman lever upp till mina förväntningar, han får mig att fundera på religion och dyrkan. En gud finns bara så länge något tror på den och många människor har rest över världen och tagit med sig sina gudar till de nya platserna. Starka i tron till en början, men sedan har nya föreställningar om olika gudomar tagit över. För den som har koll på sin nordiska mytologi blir det fort klart vem Wednesday representerar. Flera nordiska gudar förekommer i boken och precis som Oden har de fått anpassa sig till det moderna USA. Gaiman håller sig inte bara till den nordiska mytologin utan flera världsreligioner finns representerade tillsammans med magiska väsen som bland annat ifriter. Alla endast skuggor av vad de varit, de hankar sig fram i värld där ingen längre tror på dem. De nya världsliga gudarna som knark och TV/teknik lever däremot gott på människornas tilltro och dyrkan.

Jag gillar Amerikanska gudar, det är en spännande och fantastisk historia som får läsaren att fundera. Historien är långt ifrån enkel och tar oväntade vändningar i nästan varje kapitel.  Det här är den sista boken i min tre på tre utmaning men det är bara den första i serien av Neil Gaiman böcker som jag är intresserad av att läsa.

Vad gör oss till människor? Del 2

10 Nov

För att inlägget om Maskinblod inte skulle bli allt för långt är det uppdelat i två. Här hittar du del 1.

Flykten från paradiset
av Eva Holmquist
Mim i novellen förminskar sig själv för att leva upp till sin man och samhällets förväntningar på henne. När hon så möter Bris inser hon att hon inte behöver må så dåligt utan kan bryta sig ut, det är inte lätt gjort men om hon lyckas kan hon få vara sig själv igen. Kontentan är tydlig, man måste älska sig själv och inte stanna kvar i en ohälsosam relation.

Steve
av Lars Östling
Jag läste Vad ögat ser av Lars Östling för några veckor sedan och trodde först att jag skulle få läsa något som liknade den romanen. På ett sätt liknar dem varandra, de är fortfarande livsformer från olika planerat som möts men i novellen är spelplatsen jorden. Att våra liv skulle vara en enda stor TV-serie är en kul tanke och att världsomvälvande händelser skapats för att behålla tittar känns jättekonstigt samtidigt som det öppnar upp för intressanta funderingar och inte minst konspirationsteorier.

maskinblodRymden är rund
av Börje Crona
Det är uppenbart att novellen bygger på Jules Vernes klassiska Jorden runt på 80 dagar, Crona har skapat en skröna som heter duga. Först tycker jag att den känns lite tråkig, jag har ju läst Vernes klassiker, men Rymden är rund tar sig och slutet överraskar.  Vernes karaktärer är borta 80 dagar, Cronas karaktärer är borta 81 år,  att ingen kommer ihåg dem när de kommer tillbaka blir ett riktigt antiklimax.

Monstrets gud
av Saga Torstensson
Varelsen i Torstenssons pjäs söker efter Gud för att få veta varför hon skapades till ett missfoster. Hon möter själasörjaren som till att börja med inte alls ger henne de svar  hon vill ha.  Sökandet är väl kanske en av de saker vi människor ägnar oss mest åt, alltid är det något vi måste få svar på.

Sorgens flykt
av Helena Nyblom
Sorgens flykt är en av de äldre texterna som finns med i antologin, de är från 1896 och handlar om hur vi tar emot glädjen och sorgen i våra liv. Det här är inte en av mina favoriter, men språket är vackert och jag gillar temat.

Paulus
av Peter Öberg
Det här är den text jag förstår minst av, men jag tänker att den självklart har med livet och vår utveckling att göra. Man behöver ju faktiskt inte förstå allt för att gilla det.

Hemliga lådan
av Robin Karlsson
Ibland får man helt enkelt göra det bästa av situationen och ta konsekvenserna av sina handlingar. Berättelsen om den hemliga lådan överraskar mig, den innehåller inte alls vad jag tänkt mig utan är väldigt sorglig.

Änglarna av kvicksilver och kristall
av KG Johansson
Jag har tidigare läst novellen Innan himlen faller av Johansson som bygger på att vi människor måste komma ihåg för att inte försvinna. I Änglarna av kvicksilver och kristall kretsar berättelsen istället kring motivet att vi inte kan göra saker ogjorda hur mycket vi än vill. Vi måste gå framåt.

Maskinblod är för att sammanfatta en riktigt bra samling noveller som håller hög klass rakt igenom och som får mig att verkligen fundera, den väcker som sagt många tankar kring vad det innebär att vara människa. Jag ser fram emot att läsa mer av flera av författarna.

Tack till Affront som skickade recensions ex.

Vad gör oss till människor? Del 1

9 Nov

maskinblodMaskinblod (jag älskar titeln!) är en antologi med 17 fantastik och science fiction noveller om betydelsen av att vara människa på ett eller annat sätt.  I och med att det är 17 riktigt bra noveller tänkte jag ge samtliga några rader var, för att inlägget inte ska bli alldeles för långt delar jag upp det. Här hittar du del 2.

Där staden dragit fram
av Oskar Källner
Jag har tidigare läst novellen Yi av Källner och den älskade jag verkligen. I Där staden dragit fram leverar Källner återigen en riktigt bra historia som verkligen får en att fundera. Under de första sidorna är jag osäker på om personen jag följer är en pojke eller en flicka och hur gammal är hen? Novellen handlar om att omskapa sig själv och om ett vi och dem samhälle. Antologin har fått sitt namn ifrån denna första novell, där frågan är vad gör oss till människor, människoblodet? Eller kan man vara människa och ha maskinblod?

Tåg
av Susanne Samuelsson
Jag upplever Tåg  som en annorlunda zombienovell. historien tar sin början på tåget och ger sedan en snabb tillbakablick för att berätta hur vi hamnar där. En smitta har spridit sig över Sverige, en del av Norrland har man lyckats rädda från smittan och några få utvalda transporteras dit för att räddas undan. Men vem bestämmer egentligen att du är värd att rädda när personen bredvid dig inte är det.  Det här är en av mina favoriter i antologin, kort och koncis men den väcker så många tankar kring den människosyn som finns, om värdet av ett liv.

Författardrömmar
av Patrik Centerwall
I ett samhälle där storebror övervakar allt är handskriven information ett farligt vapen. Istället för att vi kontrollerar datorerna så kontrollerar de oss, de äger oss. Centerwall har skrivit en riktigt bra novell, den sätter fingret på det som kan bli ett problem när tekniken blir ett censurerande monster istället för den informationsspridare den kan vara. En modernare version av George Orwells klassiska roman 1984.

Avagana
av A.R. Yngve
Avagana är den novell som fångar mig minst i samlingen, att kunskap är makt framgår tydligt men jag känner inte något intresse i historien. Ahmads utveckling genom ett datorspel fångar mig helt enkelt inte och jag tycker att novellen är lite för lång.

Där, fast ändå inte
av Love Kölle
Först när jag läst klart novellen tycker jag att det är synd att  typiska sagoväsen och myter måste ”förklaras” genom utomjordingar. Sen inser jag att det är en ganska intressant tanke. Det är bra att Kölle håller sin novell så kort och lämnar öppet för läsaren att fundera kring ”förklaringen” av våra föreställningar.

De tre männen från månen
av Julius Regis
Jag tycker inte texten är så jättespännande från början men den tar sig och slutet överraskar mig åt det positiva. Professorn som har tagit med sig månmännen i tron att jorden är en räddning och bättre planet får ett bryskt uppvaknande.

Sagan om humanoiderna
av Bill Persson
Något av en Romeo och Julia historia fast mellan människa och humanoid.  Återigen en text på temat ”vi och dem”. Vad gör någon/något mänskligt är den stora frågan som novellen kretsar kring och jag gillar knorren på slutet som man förvisso kan ana redan i början men som ändå blir en överraskning på slutet.

STIM i mitt blod – en vision
av Anna Blixt
Att vara ouppkopplad i Anna Blixt novell är ett fängelse. Att dela information som man inte har tillåtelse att dela är olagligt. Visst känns det igen. Blixt har tagit steget längre och kopplat upp hela människan inte bara en dator. Återigen är storebrorssamhället och kontrollen där, det gemensamma medvetna som borde vara fri kunskap blir inskränkt genom andras kontroll.

Boktycke

En blogg av en aspirerande författare

Vänd blad

Böcker i allmänhet, ungdomsböcker i synnerhet

Il sogno d'Italia

Att WWOOF:a - drömmen om Italien!

Den döda zonen

Författarblogg och bokblogg av Martin Falkman - författare till Tunneln i slutet av ljuset och Mördarens väg.

Bokdivisionen

- böcker, läsning och min bokläsning

Adlibris

– En blogg för bokälskare –

Books ABC

Att läsa är att leva - en bokblogg med böcker från A till Ö

Bokbiten

Jag och mina böcker

born a champion

Från flubb till former! min resa från 133 kg till 79 kg.

Bibliotekskort

Två vänner, ett intresse - att se Sverige genom dess bibliotek

Petra Hyberg

All beautyful, creative things

Lingolitt

Lingvistik + litteratur = sant

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.