Among Others

‘It doesn’t matter. I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.’

Among Others är en bok om en vanlig flicka i en vanlig värld, där magin liksom sipprar igenom sprickorna. Jag var och lyssnade på Jo Walton på Fantastika 2013 och gillade hur hon pratade om bland annat Fandom – så hennes prisbelönta Among Others hamnade på ”måste-läsa”-listan.

Among Others handlar om Morwenna som växt upp i Wales med en halvgalen mamma som utövar svart magi och älvor som bosatt sig i ruinerna från de gamla industrierna. Boken börjar 1975 men hoppar raskt fram till hösten 1979. Morwenna har rymt från sin mamma och träffar sin frånvarande pappa som sänder henne till flickskolan Arlinghurst. Hon passar inte alls in och hon tar sin tillflykt till science fiction och fantasylitteratur, i ett försök att hitta likasinnade utövar hon magi, men magin drar även till sig hennes mor och en konfrontation kan tillslut inte undvikas.

Den här boken var inte alls vad jag trodde, att Den döda zonen försökt läsa men lagt den ifrån sig gjorde mig tveksam. Among Others är rätt sävlig och lite småputtrig. Det är en bok som handlar väldigt mycket om läsning av andra böcker, men som i beskrivningen lovar så mycket mer. Och visst förekommer det magi, och visst blir det en konfrontation med modern, men det är hela tiden lite småputtrigt och jag vet inte om jag skulle kalla boken en fantasy. Det är snarare magisk realism. Det är aldrig dåligt, det är ett fantastiskt språk och en fin historia om en vanlig flicka i en vanlig värld. Älskar du sci-fi får du väldigt många boktips.

The Fiery Heart

The Fiery Heart är den fjärde boken i spinoff-serien till Vampire Academy. Jag har sparat lite på den  för Richelle Mead är sån där cut-the-crap författare för mig, jag vet att det alltid är bra. I den fjärde boken berättas historien ur två karaktärers synvinkel, Sydney och Adrian. Jag är inte jätteförtjust i den här typen av berättarteknik, speciellt när den förs in sent i en serie. Veronica Roth gör ju samma sak i Allegiant och där funkar det inte alls.

The Fiery Heart är seg till en början, det är mycket fram och tillbaka i Sydney och Adrians relation, men tillslut kommer historien igång och tempot blir högt. Jag hade inte förutsett vändningen historien skulle ta under de sista hundra sidorna men ser verkligen fram emot nästa bok Silver Shadows som beräknas komma till sommaren. Under våren kommer även filmen som baseras på Vampire Academy, jag har bara sett trailern, men har inte jättehöga förväntningar.

USA är en jobbig plats för Gudar

Amerikanska gudar är mitt första möte med Neil Gaimans författarskap, ett författarskap jag bara hört gott om, och jag blev inte besviken.

Amerikanska gudar tar sin början i fängelset där Shadow avtjänat tre år, hans cellkamrat bedragaren Low Key Lyesmith lånar honom ett exemplar av Herodotos bok Historia, en bok som visar sig bli mycket viktig för Shadow.  Shadow släpps ut från fängelset några dagar tidigare än väntat, hans möts av budet att hans fru omkommit i en bilolycka.  Han bestämmer sig för att ta sig hem, men på vägen möter han den hemlighetsfulle Wednesday som för ett krig mot de nya gudarna och han har bestämt sig för att få med Shadow i kampen.

Neil Gaiman lever upp till mina förväntningar, han får mig att fundera på religion och dyrkan. En gud finns bara så länge något tror på den och många människor har rest över världen och tagit med sig sina gudar till de nya platserna. Starka i tron till en början, men sedan har nya föreställningar om olika gudomar tagit över. För den som har koll på sin nordiska mytologi blir det fort klart vem Wednesday representerar. Flera nordiska gudar förekommer i boken och precis som Oden har de fått anpassa sig till det moderna USA. Gaiman håller sig inte bara till den nordiska mytologin utan flera världsreligioner finns representerade tillsammans med magiska väsen som bland annat ifriter. Alla endast skuggor av vad de varit, de hankar sig fram i värld där ingen längre tror på dem. De nya världsliga gudarna som knark och TV/teknik lever däremot gott på människornas tilltro och dyrkan.

Jag gillar Amerikanska gudar, det är en spännande och fantastisk historia som får läsaren att fundera. Historien är långt ifrån enkel och tar oväntade vändningar i nästan varje kapitel.  Det här är den sista boken i min tre på tre utmaning men det är bara den första i serien av Neil Gaiman böcker som jag är intresserad av att läsa.

Vad gör oss till människor? Del 2

För att inlägget om Maskinblod inte skulle bli allt för långt är det uppdelat i två. Här hittar du del 1.

Flykten från paradiset
av Eva Holmquist
Mim i novellen förminskar sig själv för att leva upp till sin man och samhällets förväntningar på henne. När hon så möter Bris inser hon att hon inte behöver må så dåligt utan kan bryta sig ut, det är inte lätt gjort men om hon lyckas kan hon få vara sig själv igen. Kontentan är tydlig, man måste älska sig själv och inte stanna kvar i en ohälsosam relation.

Steve
av Lars Östling
Jag läste Vad ögat ser av Lars Östling för några veckor sedan och trodde först att jag skulle få läsa något som liknade den romanen. På ett sätt liknar dem varandra, de är fortfarande livsformer från olika planerat som möts men i novellen är spelplatsen jorden. Att våra liv skulle vara en enda stor TV-serie är en kul tanke och att världsomvälvande händelser skapats för att behålla tittar känns jättekonstigt samtidigt som det öppnar upp för intressanta funderingar och inte minst konspirationsteorier.

Rymden är rund
av Börje Crona
Det är uppenbart att novellen bygger på Jules Vernes klassiska Jorden runt på 80 dagar, Crona har skapat en skröna som heter duga. Först tycker jag att den känns lite tråkig, jag har ju läst Vernes klassiker, men Rymden är rund tar sig och slutet överraskar.  Vernes karaktärer är borta 80 dagar, Cronas karaktärer är borta 81 år,  att ingen kommer ihåg dem när de kommer tillbaka blir ett riktigt antiklimax.

Monstrets gud
av Saga Torstensson
Varelsen i Torstenssons pjäs söker efter Gud för att få veta varför hon skapades till ett missfoster. Hon möter själasörjaren som till att börja med inte alls ger henne de svar  hon vill ha.  Sökandet är väl kanske en av de saker vi människor ägnar oss mest åt, alltid är det något vi måste få svar på.

Sorgens flykt
av Helena Nyblom
Sorgens flykt är en av de äldre texterna som finns med i antologin, de är från 1896 och handlar om hur vi tar emot glädjen och sorgen i våra liv. Det här är inte en av mina favoriter, men språket är vackert och jag gillar temat.

Paulus
av Peter Öberg
Det här är den text jag förstår minst av, men jag tänker att den självklart har med livet och vår utveckling att göra. Man behöver ju faktiskt inte förstå allt för att gilla det.

Hemliga lådan
av Robin Karlsson
Ibland får man helt enkelt göra det bästa av situationen och ta konsekvenserna av sina handlingar. Berättelsen om den hemliga lådan överraskar mig, den innehåller inte alls vad jag tänkt mig utan är väldigt sorglig.

Änglarna av kvicksilver och kristall
av KG Johansson
Jag har tidigare läst novellen Innan himlen faller av Johansson som bygger på att vi människor måste komma ihåg för att inte försvinna. I Änglarna av kvicksilver och kristall kretsar berättelsen istället kring motivet att vi inte kan göra saker ogjorda hur mycket vi än vill. Vi måste gå framåt.

Maskinblod är för att sammanfatta en riktigt bra samling noveller som håller hög klass rakt igenom och som får mig att verkligen fundera, den väcker som sagt många tankar kring vad det innebär att vara människa. Jag ser fram emot att läsa mer av flera av författarna.

Tack till Affront som skickade recensions ex.

Vad gör oss till människor? Del 1

Maskinblod (jag älskar titeln!) är en antologi med 17 fantastik och science fiction noveller om betydelsen av att vara människa på ett eller annat sätt.  I och med att det är 17 riktigt bra noveller tänkte jag ge samtliga några rader var, för att inlägget inte ska bli alldeles för långt delar jag upp det. Här hittar du del 2.

Där staden dragit fram
av Oskar Källner
Jag har tidigare läst novellen Yi av Källner och den älskade jag verkligen. I Där staden dragit fram leverar Källner återigen en riktigt bra historia som verkligen får en att fundera. Under de första sidorna är jag osäker på om personen jag följer är en pojke eller en flicka och hur gammal är hen? Novellen handlar om att omskapa sig själv och om ett vi och dem samhälle. Antologin har fått sitt namn ifrån denna första novell, där frågan är vad gör oss till människor, människoblodet? Eller kan man vara människa och ha maskinblod?

Tåg
av Susanne Samuelsson
Jag upplever Tåg  som en annorlunda zombienovell. historien tar sin början på tåget och ger sedan en snabb tillbakablick för att berätta hur vi hamnar där. En smitta har spridit sig över Sverige, en del av Norrland har man lyckats rädda från smittan och några få utvalda transporteras dit för att räddas undan. Men vem bestämmer egentligen att du är värd att rädda när personen bredvid dig inte är det.  Det här är en av mina favoriter i antologin, kort och koncis men den väcker så många tankar kring den människosyn som finns, om värdet av ett liv.

Författardrömmar
av Patrik Centerwall
I ett samhälle där storebror övervakar allt är handskriven information ett farligt vapen. Istället för att vi kontrollerar datorerna så kontrollerar de oss, de äger oss. Centerwall har skrivit en riktigt bra novell, den sätter fingret på det som kan bli ett problem när tekniken blir ett censurerande monster istället för den informationsspridare den kan vara. En modernare version av George Orwells klassiska roman 1984.

Avagana
av A.R. Yngve
Avagana är den novell som fångar mig minst i samlingen, att kunskap är makt framgår tydligt men jag känner inte något intresse i historien. Ahmads utveckling genom ett datorspel fångar mig helt enkelt inte och jag tycker att novellen är lite för lång.

Där, fast ändå inte
av Love Kölle
Först när jag läst klart novellen tycker jag att det är synd att  typiska sagoväsen och myter måste ”förklaras” genom utomjordingar. Sen inser jag att det är en ganska intressant tanke. Det är bra att Kölle håller sin novell så kort och lämnar öppet för läsaren att fundera kring ”förklaringen” av våra föreställningar.

De tre männen från månen
av Julius Regis
Jag tycker inte texten är så jättespännande från början men den tar sig och slutet överraskar mig åt det positiva. Professorn som har tagit med sig månmännen i tron att jorden är en räddning och bättre planet får ett bryskt uppvaknande.

Sagan om humanoiderna
av Bill Persson
Något av en Romeo och Julia historia fast mellan människa och humanoid.  Återigen en text på temat ”vi och dem”. Vad gör någon/något mänskligt är den stora frågan som novellen kretsar kring och jag gillar knorren på slutet som man förvisso kan ana redan i början men som ändå blir en överraskning på slutet.

STIM i mitt blod – en vision
av Anna Blixt
Att vara ouppkopplad i Anna Blixt novell är ett fängelse. Att dela information som man inte har tillåtelse att dela är olagligt. Visst känns det igen. Blixt har tagit steget längre och kopplat upp hela människan inte bara en dator. Återigen är storebrorssamhället och kontrollen där, det gemensamma medvetna som borde vara fri kunskap blir inskränkt genom andras kontroll.

Jag har ignorerat diskberg för den här boken

Ibland behöver man böcker som riktigt går att sluka. Som inte kräver så mycket mental närvaro eller kraft av läsaren. Through the Zombie Glass (White Rabbit Chronicles #2) av Gena Showalter är en sån bok. I maj läste jag Alice in Zombieland som är första delen i serien, och jag överraskades då av att den var så spännande  av jag behövde sträckläsa den. Del två  var alltså ett måste och även den har levererat sträckläsning.

Through the Zombie Glass tar vid strax efter att Alice in Zombieland slutar och Alice och Coles förhållande är skakigt. När ytterligare en av Coles tidigare flickvänner dyker upp i stan inser Alice att vad de har tillsammans kanske inte kommer hålla för evigt. När Alice blir biten av en Zombie när de är ute och patrullerar förändras allt, Alice märkliga förmågor gör att zombiegiftet inte försvinner från kroppen och botemedlet som hjälper andra bara lugnar henne bara en stund. Företaget Anima är tillbaka i stan och den hemliga Mr K vill ha tag i Alice.

Through the Zombie Glass håller ett högt tempo men har en del tråkiga partier där Alice och Coles av-och-på-förhållande är det enda som får ta plats utan att det egentligen för handlingen så mycket framåt. Showalter bryter även en hel del mot de lagar som hon upprättade i första boken för när man befinner sig i andlig form. Allt  som sägs i det tillståndet blir sant i första boken, men i den här boken har de långa samtal.  Att de kan se varandra när de ena befinner sig i andlig form och den andra inte är också något som hittats på till den här boken. Gena Showalter har uppenbarligen behövt skapa dessa funktioner för att kunna göra vissa scener möjliga.

Nu låter det kanske som att jag inte alls gillade boken, men det stämmer inte. Jag har ignorerat mitt växande diskberg hela veckan för att få in så mycket lästid som möjligt. För det är spännande, Gena Showalter vet hur man skapar intressanta karaktärer (om än något stereotypa) och hur man håller tempot uppe i historien. Jag ser fram emot att läsa del tre i serien.

Uppgrävd flicka och konstigt tv-program

Första boken i tre på tre utmaningen läste jag klart med en dag till godo, 29 september. Jag klämde de sista hundra sidorna på tåget hem från Bokmässan, boken blev även kvar på tåget för jag var inte överförtjust i den, men hoppas att den ska glädja någon annan.

Fel grav och andra berättelser är som titeln säger en samlingsbok med flera berättelser. Den började bra med den kanske starkaste och mest tydliga berättelsen om pojken som gräver upp sin flickväns grav för att få tag i sina dikter. Sedan fortsätter det handla om trollkarlar som inte finns, magiska handväskor och konstiga tv-program. Nonsenstexter som påminner om Alice i Underlandet, men där Lewis Carroll spelar i en mycket högre liga.  Kanske är jag för gammal, eller så missar jag poängen med texterna. Den här boken tilltalade mig inte men jag ser fram emot nästa bok i tre på tre utmaningen som jag tänker ska få bli I dödsskuggans land av Alden Bell, det känns som jag är tillbaka på känd mark då med zombies.

 

The Infernal Devices håller inte hela vägen

(Spoilervarning! Har du inte läst The Infernal Devices så kanske du inte vill läsa den här texten då jag skriver en del om slutet)

Det är med ett visst vemod jag läser den sista meningen i Clockwork Princess, det är alltid lite trist att avsluta en serie, samtidigt känns det väldigt skönt. The Infernal Devices är en sådan serie där första boken är riktigt bra, andra är fortfarande spännande och den tredje delen inte håller hela vägen.

Clockwork Prince är andra delen i Cassandra Clares serie The Infernal Devices som är utspelar sig före hennes serie The Mortal Instruments. I andra boken växer Tessas känslor för Jem trots det fortsätter hon att tråna efter Will. Will tror att han har en förbannelse över sig och söker Magnus hjälp för att tillkalla demonen som lagt den. Jakten på The Magister fortsätter, och hans robotar blir allt fler och allt svårar att försvara sig mot.

Andra boken i serien har ett högt tempo och Tessa slits mellan Will och Jem. Den är långt ifrån lika bra som första boken, men karaktärerna fortsätter att utvecklas och nya hemligheter avslöjas. Boken tar en oväntad vändning när det visar sig att någon de litat på förråder dem.  Jag skulle gärna se att de The Infernal Devices bara var två böcker för det håller inte riktigt ända till slutet även om den är rakt igenom spännande.

I tredje delen Clockwork Princess har Tessa gjort sitt val, hon väljer Jem trots att de inte lyckats finna något botemedel mot giftet Yin fen som allt snabbare bryter ner hans kropp. Mortmain (The Magister) behöver bara Tessa för att genomföra sin ondskefulla plan att ge robotarna liv genom att stänga in demoner i deras metalkroppar.

Clockwork Princess är inte alls lika bra, Cassandra Clare vill för mycket med sin historia och den blir väldigt publikfriande. Att Tessa får chansen att tillbringa en livstid med både Will och Jem känns lite mesigt, jag tycker att hon borde göra ett val. Jems öde har en twist, men jag hänger inte riktigt med i hur han lyckas avsäga sig uppdraget som Silent Brother.  Jag skulle gärna se den här serien filmatiserad, för jag tycker än så länge att den är bättre än The Mortal Instrument som består av dubbelt så många böcker.  En av anledningarna till att jag gillar serien är referenserna som görs till samtida litteratur.

Tillskott i bokhyllan

Förra veckan beställde jag en bok och nu äntligen är den här! Jag lyckades hålla mig tillräckligt länge för ta ett foto innan jag slet upp paketet.

Du som läst de senaste inläggen vet vad det är jag väntat på. Jag skrev om första delen för några dagar sedan och jag vill bara kasta mig över den andra boken i serien.  Det är såklart The Eternity Cure jag pratar om! Nu ska jag äntligen få vet hur det går för Allie,

Förbjuden kärlek och vampyrer i The Immortal Rules

Engelskspråkiga författare gillar att tacka, de skriver ofta i sina Acknowledgments om hur tacksamma de är för sina föräldrar, husdjur, vänner, redaktörer med mera. Jag brukar faktiskt läsa allt tackande för ibland kan det dyka upp något intressant, som i Julie Kagawas Acknowledgments i The Immortal Rules.  Hon skriver där att hon i början på sin författarkarriär aldrig tänkte skriva en bok om vampyrer, det var redan gjort av andra och hon trodde sig inte ha något att tillföra. Men när hon då skriver sitt tacktal så är hon glad att hon kom på andra tankar, och det kan även jag säga att jag är.

The Immortal Rules är den första boken jag läser av Kagawa men jag har sett att hon hyllats av bokbloggar för sin Ironfey-serie så det är inte det sista jag läser av henne. Kagawa är ingen stor författare som kommer att belönas med priser, men hon vet hur man skriver en bladvändare, hon vet precis som Stephenie Meyer, Suzanne Collins med flera hur man skriver en spännanden historia, hon skapar karaktärer som ibland är lite klichéartade men som man trots allt ändå hittar beröringspunkter med.

Så vad handlar boken om? Vampyrer såklart, i en framtidsdystopi, vad annars? Man måste ju hoppa på tåget när det går så att säga. Allison Sekemoto bor i New Covington en stad som delats in i olika sektioner, en för människor och en för vampyrer och deras ”husdjur”. Som människa kan du vara registrerade eller oregistrerad. Som registrerad lämnar du blod till vampyrerna och i gengäld får du matkuponger för att överleva och som oregistrerad finns du helt enkelt inte, du är lagligt byte för alla.  Allie som hon föredras att kallas lever som oregistrerad, tillsammans med sitt gäng kämpar hon för att överleva dagen. Utanför New Covingtons murar finns ”rabids” som enklast beskrivs som en blandning mellan zombie och vampyr. När Allie söker efter mat utanför muren attackeras hon av monstren, hon ligger för döden när en vampyrer dyker upp och erbjuder henne två alternativ, att dö en slutgiltig död eller att fortsätta leva som vampyr.

Det där är bara de inledande händelserna, det händer långt mycket mer efter det och Allie har aldrig en lugn stund. Det är spännande, en bladvändare, jag måste hela tiden få veta hur det går för henne. Som sagt det är ingen framtid nobelpristagare vi har att göra med, men det är lättläst och framförallt är det en sån där bok som skapar läslust, en bok som man inte vill lägga ifrån sig. Självklart har jag beställt hem den andra delen i serien The Eternity Cure , jag kan knappt vänta tills jag får veta hur det går för Allie och Zeke.