Maskinblod (jag älskar titeln!) är en antologi med 17 fantastik och science fiction noveller om betydelsen av att vara människa på ett eller annat sätt. I och med att det är 17 riktigt bra noveller tänkte jag ge samtliga några rader var, för att inlägget inte ska bli alldeles för långt delar jag upp det. Här hittar du del 2.
Där staden dragit fram
av Oskar Källner
Jag har tidigare läst novellen Yi av Källner och den älskade jag verkligen. I Där staden dragit fram leverar Källner återigen en riktigt bra historia som verkligen får en att fundera. Under de första sidorna är jag osäker på om personen jag följer är en pojke eller en flicka och hur gammal är hen? Novellen handlar om att omskapa sig själv och om ett vi och dem samhälle. Antologin har fått sitt namn ifrån denna första novell, där frågan är vad gör oss till människor, människoblodet? Eller kan man vara människa och ha maskinblod?
Tåg
av Susanne Samuelsson
Jag upplever Tåg som en annorlunda zombienovell. historien tar sin början på tåget och ger sedan en snabb tillbakablick för att berätta hur vi hamnar där. En smitta har spridit sig över Sverige, en del av Norrland har man lyckats rädda från smittan och några få utvalda transporteras dit för att räddas undan. Men vem bestämmer egentligen att du är värd att rädda när personen bredvid dig inte är det. Det här är en av mina favoriter i antologin, kort och koncis men den väcker så många tankar kring den människosyn som finns, om värdet av ett liv.
Författardrömmar
av Patrik Centerwall
I ett samhälle där storebror övervakar allt är handskriven information ett farligt vapen. Istället för att vi kontrollerar datorerna så kontrollerar de oss, de äger oss. Centerwall har skrivit en riktigt bra novell, den sätter fingret på det som kan bli ett problem när tekniken blir ett censurerande monster istället för den informationsspridare den kan vara. En modernare version av George Orwells klassiska roman 1984.
Avagana
av A.R. Yngve
Avagana är den novell som fångar mig minst i samlingen, att kunskap är makt framgår tydligt men jag känner inte något intresse i historien. Ahmads utveckling genom ett datorspel fångar mig helt enkelt inte och jag tycker att novellen är lite för lång.
Där, fast ändå inte
av Love Kölle
Först när jag läst klart novellen tycker jag att det är synd att typiska sagoväsen och myter måste ”förklaras” genom utomjordingar. Sen inser jag att det är en ganska intressant tanke. Det är bra att Kölle håller sin novell så kort och lämnar öppet för läsaren att fundera kring ”förklaringen” av våra föreställningar.
De tre männen från månen
av Julius Regis
Jag tycker inte texten är så jättespännande från början men den tar sig och slutet överraskar mig åt det positiva. Professorn som har tagit med sig månmännen i tron att jorden är en räddning och bättre planet får ett bryskt uppvaknande.
Sagan om humanoiderna
av Bill Persson
Något av en Romeo och Julia historia fast mellan människa och humanoid. Återigen en text på temat ”vi och dem”. Vad gör någon/något mänskligt är den stora frågan som novellen kretsar kring och jag gillar knorren på slutet som man förvisso kan ana redan i början men som ändå blir en överraskning på slutet.
STIM i mitt blod – en vision
av Anna Blixt
Att vara ouppkopplad i Anna Blixt novell är ett fängelse. Att dela information som man inte har tillåtelse att dela är olagligt. Visst känns det igen. Blixt har tagit steget längre och kopplat upp hela människan inte bara en dator. Återigen är storebrorssamhället och kontrollen där, det gemensamma medvetna som borde vara fri kunskap blir inskränkt genom andras kontroll.
Poplitt 