Christmas means giving until it bleeds

I början av december läste jag Santaland Diaries av David Sedaris, jag såg fram emot det väldigt mycket då jag i hans tidigare böcker uppskattat hans humor. Santaland Diaries blev tyvärr lite av en besvikelse på humorplanet då den vad ganska makaber på sina ställen.  Å andra sidan var den riktigt bra då den kritiserar hur vi konsumerar och hur vi tävlar om att ge mest eller att ha mest.  I en av de sex novellerna i boken tävlar två familjer först om vem som har mest och kan bygga ut sitt hus mest. Sedan när julen närmar sig börjar de plötsligt tävla i att ge. De skänker först pengar och prylar, men det eskalerar och snart skänker de bort sina barn till en okänd man och tillslut flera av kroppens viktiga organ som ögon, lungor, lever och ja till och med sina bröst.

Boken blir verkligen lite av ett antiklimax i just den historien, då det faktiskt börjar bra med att de ger en hemlös man lite pengar – men slutar på ett väldigt obehagligt sätt.
Julen är verkligen en högtid som kan ta fram det sämsta och det bästa i människor. Sammanfattningsvis så har David Sedaris inte gjort mig besviken – han har bara visat mig en annan sida, mer samhällskritisk än humoristisk.

Santaland diaries

I det Poplittska hemmet börjar det så sakta likna jul, fönstren är tvättade, röda julgardiner upphängda och Lisa Larsson luciatåget har dammats av för att kunna ställas fram en åt gången för varje advent. Självklart måste en julbok plockas fram och läsas, så att man verkligen kommer i stämning. Ett år läste jag Julfritt av John Grisham som förvisso handlar om hur man försöker slippa undan julen.  I år har jag valt David Sedaris novellsamling Santaland diaries. Jag ser verkligen fram emot att läsa den efter att jag avslutat Beautiful creatures som överraskat mig positivt såhär långt.  David Sedaris har aldrig gjort mig besviken och jag har höga förväntningar på boken.

Bokbloggsjerka 13 – 16 april

Denna veckas jerkafråga lyder: Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar.

Jag läser överlag väldigt mycket skrivet av amerikanska författare, men en som jag gillar väldigt mycket och som jag upplever att inte så många känner till är David Sedaris.  Det var faktiskt min kusin som presenterade hans böcker för mig. Den första boken jag läste av honom var Dress your family in corduroy and denim.

Sedaris skriver till stor del självbiografiska texter där han ironiserar  sitt eget liv.  Ofta möter vi hans familj och hans medelklassbakgrund och uppväxten i Raleigh är en källa till humor. Hans liv är överlag en källa till humor, han hittar det roliga i allt från jobb och  utbildning till hans grekiska bakgrund och sin vistelse i Frankrike.  Sedaris är även känd från amerikansk radio där han medverkade i showen, The american life. Flera stora tidningar som The New Yorker och Esquier har publicerat hans essäer, han har också varit nominerad till en grammy.  En del kanske känner till hans syster Amy Sedaris som är skådespelare, hon har bland annat gjort rösten till Askungen i filmen Shrek den tredje.

Hans böcker är i alla fall riktigt bra och vad jag vet så finns bara en översatt, Naked, Naken på svenska. I mina ögon är det långt ifrån den bästa av hans böcker, fast jag har å andra sidan bara läst Naked (1997), Me talk pretty one day(2000) och Dress your family in corduroy and denim (2004).  Jag har också läst dem i precis omvänd ordning. Först den från 2004, sen 2000 och sist Naked från 1997.  Jag är sugen på hans andra böcker också, när jag började läsa hans böcker var det riktigt svårt att få tag i dem, vilket det fortfarande är, lättast är nog via internet för vanliga bokhandlar tar inte in så mycket, vilket är synd.

Samtliga av Sedaris böcker:
Barrel Fever (1994)
Naked (1997)
Holidays on Ice (1997)
Me Talk Pretty One Day (2000)
Dress Your Family in Corduroy and Denim (2004)
Children Playing Before a Statue of Hercules (editor, 2005)
When You Are Engulfed in Flames (2008)
Squirrel Seeks Chipmunk: A Modest Bestiary (2010)