Den här veckan frågar Annika oss Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld?
En riktigt svår fråga, jag tycker att miljöer är hyfsat viktigt men oftast fängslas jag mer av en karaktärs historia, känslor och reaktioner snarare än vart de befinner sig just då. En av mina favoriter är Shantaram av Gregory David Roberts och den utspelar sig främst i Indien, det jag lockas mest av här är att det är riktigt exotiskt och annorlunda, fast egentligen är det ju karaktärerna som gör boken intressant. En annan favoritbok är Middlesex av Jeffrey Eugenides, här är det platser som Grekland och USA som passerar förbi. Platser som jag kan skapa mig en tydlig bild av. Jag gillar miljöer som jag på något sätt kan visualisera, jag läser en del fantasy men jag har svårt att riktigt få en klar bild framför mig och det krävs klart mycket mer då, kanske är jag lite lat.
En miljö som jag önskar att jag kunde kliva in i är ju självklart Hogwarts och Harry Potters värld, jag väntar precis som alla andra fortfarande på det där brevet. I mina ögon är det en av de bästa miljöerna jag läst om, som jag faktiskt kunde skapa mig en bild av (innan filmerna skapade en).
Poplitt 
Det är verkligen konstigt det här med Hogwarts, jag hade inte heller några problem med att skapa inre bilder av det. Däremot kan jag ha väldiga problem i andra fantasyböcker. Jag undrar vad som egentligen är skillnaden.
Håller med om att verkliga platser är lättare att få en bild av, konstigt egentligen eftersom jag aldrig varit i t ex Indien men gärna läser om just det landet. Vikas Swarup och Aravind Adigas böcker gillar jag.
Hålle rmed om att fantasymiljöer kan vara lite kluriga att skapa sig en bild av. För det mesta ser jag enstaka scener eller rum framför mig ur berättelsen, men jag får aldrig riktigt ihop miljön till en helhet.
Ja, och det är faktiskt konstigt, eller egentligen är det väl inte det. Fantasin måste väl också ha begränsningar (fast man önskar att den inte har det). 🙂
Mitt problem är nog det motsatta, eller vad man ska säga. I fantasy känns det som att författaren beskriver miljön så noga att inget lämnas till min fantasi och jag är helt enkelt inte kapabel att se författarens fantasi 🙂
Det har du ju helt rätt i, det är ett problem med fantasy att den har en tendens att bli så förbaskat beskrivande och därför så lång! Fantasy är en sådan genre som jag ständigt säger ”nej, det är inte min grej” men ändå alltid återvänder till för kanske, kanske att den här verkligen faller mig i smaken.
Ja men just det, Eugenides var ju en författare jag tipsats om men glömt bort. Middlesex ska jag genast skriva upp!
Gör det! Tror inte jag känner någon som ogillat den boken.
Indien fascinerar mig också, fast jag aldrig varit där. Om det är bra beskrivet då…
Shantaram är riktigt bra beskriven, en tegelsten värd både pengar och tid!