”The Werids had always been a little peculiar, but not one of them suspected that they’d been cursed.”
Born Weird är Andrew Kaufmans fjärde bok, jag har läs två av hans tidigare böcker och han behåller samma stil även i denna lite längre roman.
De fem syskonen Weird har alla fått var sin välsignelse av sin farmor Annie vid födseln, när Annie på sin dödsbädd inser att dessa välsignelser snarare blivit förbannelser för syskonen bestämmer hon sig för att ta tillbaks dem. Den yngsta av systrarna, Angie som fått välsignelsen att alltid förlåta, besöker farmodern på sjukhuset och får veta att hon måste samla ihop alla syskonen på sjukhuset senast den 20 april kl. 7.39 p.m. för exakt då kommer hon att dö.
Born Weird är ofta tragikomisk och Kaufmans surrealistiska och välformulerade berättarstil gör att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Precis som i The Tiny Wife vet man inte riktigt vilka vändningar historien ska ta och som läsare överraskas du i varje nytt kapitel. Jag längtar redan efter mer av Kaufman och det lutar åt att jag måste beställa hem The Waterproof Bible snart.
”‘No one gets found in love. Everyone gets lost in it. Because love is overwhelming. It’s beyond your control. You have to relinquish control to be in love. And that’s a good thing. There’s beauty to being lost in something bigger than you. ‘The bad part is that you’re now vulnerable to them. They can hurt you in ways that no one else can’, Lucy said.” – Born Weird, s. 259
Poplitt 